9/30

Min tro

Återupplivande av Manifesto Braziljack, en trosförfattning av agnostisk och egoistisk art:


Guds Moder från Vladimir


Jag lovar och svär att aldrig berätta sanningen, hela sanningen eller knappt ens delar av den. 

Jag lovar och svär att alltid bete mig som en oförbätterlig konformist i jakt efter originalitet och berömmelse. Precis som alla andra. 

Jag lovar och svär att vara en glad och förnöjd person, men enbart pålysa om mina nervösa, ledsna, missnöjda sidor. 
Jag lovar och svär att överkommatera och strössla med bisatser.

Jag lovar att dricka för mycket. 

Jag lovar och svär att urskiljningslöst betrakta wikipedia som sanning. 

Jag lovar och svär att aldrig källhänvisa. 

Jag lovar att använda andras bilder.

Jag lovar och svär att bete mig som att jag vore förmögen. 

Jag lovar att vara pretentiös, ty däri finns ljuset;

Jag lovar att använda semikolon opåkallat. 

Jag lovar och svär att dyrka Ordet, Konsten, Musik jag knappt ens gillar (men få har hört talats om den, eller alltför många), Antedeluvianism, Dilettantism, Linda Leopold, Captain Ahab och den Heliga Alkohol som doppar huvudet i glömska och arrogans. 



Ty Riket är ditt, och Makten, och Härligheten. I Evighet.

Amen.

7/10

Min bästa vän

Mina bästa vänner är spöken allihop. Minnen och romantiseringar av det som har varit, eller poltergeists som stör min nattsömn.

Vänner är svåra för att man aldrig känner dom helt eller förstår dom helt. Eller vi tycker om att säga att vi gör det, men det gör vi inte. Det vi inte ser eller får med oss fyller vi i med oss själva. Vänner är som halvt genomskinliga glasrutor.

Men när jag inte ältar så är det Sofie, öl och snus.

FRIDA


När jag var ett kiddo, eller i vart fall mer kiddo än jag är nu, läste jag FRIDA och tyckte att det var en tidning för nästan vuxna. Man fick läsa om mens, petting och Peter Jöback och sådant.

Man kunde köpa en FRIDA-cdrom med kalender och grejer, och om man tryckte på escape så dök en sjysst hamletuppsats i word upp, s¨att man kunde låtsas att man gjorde annat om någon förälder kom in i rummet.

Varför har inte någon utvecklat samma sak fast med porr? (jag kommer bli rik på idén).

DS
Knivlisa, om du läser detta (funkade ju sist) så är du en fortfarande en härlig tjej. Och fortfarande välkommen. Har god kaffe och grejer.

6/30

Min dag


Min dag är vertikal snöslask som attackerar uppifrån, försöker dränka allt i... jävla gegga. Men personligen har jag en ganska fin dag ändå, ledig efter morgonens storstädning av lägenheten. Allt luktar Jif och grönsåpa, utom mitt rum som luktar Dresden -45 och tvättkorg.

Ser på Black Books och snöregnet utanför fönstret. Det är så tungt att det bara är som vita hårstrån eller streck som går ner i jorden. Repeterar och övar kick ball change för mig själv, men det är svårt utan kavaljer.

Lyssnar på the things we did last summer och drömmer tillbaka till varmare tider.

Födelsedagen


(Bild via jillsbooks)

Min 22-årsdag var liksom MAGMA MAGMA MAGMA Svooosh svoosh svoosh pew pew PANG lava.

Fick tårta och en happymealbox med två öl med glittriga rosetter runt, ett shotglas med en liten blomma, en finfin fascistoid, vit blus, L'écume des jours av Boris Vial, en tecknad serievariant av Brott och Straff plus den Agatha Christieboken som blev stulen med min handväska. Och massa mer öl, och drinkar. Och en fyllefalafel. Det var himla bra faktiskt.

Och på tisdagen fick jag ett födelsedagsjam på socialdansen. Kände mig uttittad, men det var skojigt. Alla stod runt i ring och klappade.

Ett stycke större tjej var nöjd och glad. Tack alla fina vänner som mötte upp och firade.

Aftonbladet mobbar mig

Tack för den. Tycker jag är helt ok.

3/30

Mina föräldrar

Låter denna print screen tala för sig själv. Den förklarar varför jag har blivit som jag blivit.


21


Konstaterar:

- Eric Saade är otroligt lik Natalie Portman.
- Sarah Dawn Finer och Shirley Clamp, vilken är vilken? Samma person?

Min sista dag som 21-åring tillbringas i radioskugga. Internet verkar eka tyst, och då min mobil blev stulen behöver jag inte gå runt och vänta på att den ska pipa och skrämmas och stressa upp mig.

Istället ligger jag apatisk på soffan i en tom lägenhet och ja. Är lite som en katt som har hittat en solfläck på golvet. Den högra hjärnhalvan ligger och skummar igenom den gångna veckan (ölsvartklubbkyssariockuperadehusdansthreepennyoperaochnietzsche) medan den vänstra försöker planera morgondagen.

Jag är bankkortlös, men jag och mina drickspengar och alla vänner och deras vänner är inbjudna till Ryes för att skamlöst bli måndagsfulal, bjuda mig på öl och enkla tuipaner och gratulationer och kramar! Antingen för hela kvällen, eller bara svänga in på en öl och en dans. Som ett öppet hus, fast inte hos mig. Mindre städning, fler inomhuspalmer. Kan bara bli bra.

Kom förbi om du är i Oslo?

2/30


2/30 Min första kärlek (en vecka till alla hjärtans och singellivet är det finaste och mest förödande jag vet)

Hon hette Lisa och gick på mitt lågstadie. Vi var i samma fritidsgrupp. Hon var blond och hade pannlugg och hästsvans, ibland flätor. En gång pussades vi.

Sedan lekte vi aldrig mer med varandra.

1/30

Om mig

Jag hade hoppats att ni kanske hade förstått vid det här laget. Det heter Arkiv (se högerspalt).

Men basfakta har uteblivit, så det kan vi ta. En gång för alla, så släpper vi ämnet.

Mitt mellannamn är Simone och jag är väl egentligen från Göteborg. Men jag har pratat på en konstig halvskånsk dialekt hela mitt liv, och så flyttade vi till Linköping, världens anal, när jag var tolv. Så jag har väl inte så mycket rötter till städer, i Linköping finns ingen kvar och Göteborg har jag undvikit sedan jag flyttade. '

Jag gillar att laga mat och att dansa och att dansa och att dansa. Och att teckna, men det har fallit bort när jag leker vuxen. Jag jobbar med att laga espresso på en espressobar och har blivit aggressiv och snobbig mot folk som inte kan uttala saker rätt eller beställa med full information. De förtjänar det för det mesta, "En enkel" är inte en beställning, och så blir de sura när man försöker få fram vad de vill ha, om de ska sitta där eller inte och sådant. "Så mange spörsmål ass..." suttrar de och jag blir sur. Men det är ett roligt jobb. Jag lever på koffein, snus, cigg och socker.


Crossovers


(en bild som ju ska beskriva detbergochdalbaniga humör jag är på)


Hej godvänner.

Jag är i ruset, alla sunda vätskor har blivit förskjutna av de mer osunda, lite vinglig, men kan stå på egna ben. Så jag kände att jag saknade det här.

Det nya året har efter en månad bedömts som actionfyllt, händelserikt, dansant. Har mött mystiska män i ett töcken, dansat charleston tills fötterna gett upp (backstep, kick, crossover, höger ner, vänster på sjuan). Mött vänner jag aldrig visste att jag hade. Danset lindy på Djangofestivalen och Oslo Swingklubbs Venners Nytårsfest och på ja, en himla massa andra ställen. Missionerat tills mina vänner gett upp och börjar på den fuckings nybegynnerkursen.

(Allt jag kan tänka på är side-by-side, hand-to-hand, tandemcharleston och crossovers, över till Susie Q's och Tacky Annies)

Men vet ni vad det bästa av allt är? Att jag har köpt mig en kamera.


Här är, helt appropå, en bild på oss från Djangofestivalen (som för så vidt varmer frijazz än Reinhardt, men himla trevligt ändå). Och inte är det jag som tog den, men jag stjäl helt vilt från dittoslo.no.

En konklusion av januari är att mitt liv nu är nedkokat till de viktigaste elementen - Kaffe/jobb (det är ju detsamma), dans, öl och sömn.

Och det känns bra.

Månförmörkelsen den 21a December


Vintersolståndet och årsskiftet har passerat och det enda som hänt sedan sist är att jag har blivit mångalen.

Något med magnetismen utsätter mig för rubbningar. Ylar inte, jämrar mig mer. Men nyårsnatten blåste bort det, det enda vi såg från takterassen var att Oslo brann och exploderade, det regnade guld och rött och blått som liknade pilträd över fjorden, och mellan husen sprängdes bomber. Det var ett vackert Kosovo by night, och det sprängde bort det värsta.

Inledde det nya året med den sedvanliga bakfyllan, efter tillkvicknandet har vi städat lägenheten, hängt upp gardiner, jag har sytt stroppar och sytt om alla kläder som jag lovat att jag ska göra länge. Sedan sydde jag en halterneckblus i ljustgult, med blomstertryck i dova blåa färger, rosa och mossigt brunt.

Jag tror det är en bra start på året.

Hets

Hetslyssnar (by your side)
Hetssläser (en bok du borde läsa)

Jag borde verkligen sova nu. Smågråter till bokens sorgliga del istället. Provar en av de hattar jag köpt i det sista - stor svart tjugotalsgrej, man ser mig knappt under brättet, bara en blek haka. Nu provar jag den beiga assymetriska med svart band och ful rosett. Sedan den röda med upprullad kant. Jag ser larvig ut, clownaktig. Det får mig att skratta, men jag vill inte väcka Silje.

På sekretären ligger tavlan jag har målat till Sofie i julklapp. Vet inte om jag hatar den eller älskar den. Som allt annat jag gör är den skev. Jag tror jag gillar det. Som att allting tippar över åt olika håll och drag snubblar över varandra. Som att det finns hemliga vinklar i människor som bara syns när de vrids.

Saker som går i kras


Jag vet inte om det är såhär jag känner mig, eller om det är såhär jag känner för att göra mot de omkring mig.

Känner mig bräcklig, lätt att putta omkull, lätt för att gå i småstycken just nu.

Försöker se det framför mig. Små skärvor av mig själv som ligger på en trottoar och bara är. Jag brukade drömma om det när man var teenage angst och allt var gymnasieskit och svart, ritade saker på Myrornajeansen och allt hemskt i livet kunde beskrivas med känslan man fick när man hörde på Neutral Milk Hotel. (fyfan)

Att en dag bara falla ihop på gatan och bli katatoniskt invandrarbarn och bara vägra inordna sig, vågra leva, vägra koppla samman tanke och handling.

Vägra finnas.

Bara skalet kvar.

Vågade aldrig. Hade hopp.

Mitt problem är att jag har självförtroende men inte självkänsla. En slarvig perfektionist, ett puckat geni, en blåst intellektuell bimbo. Vill att allt jag gör/är ska vara perfekt, men vägrar låta det bli det för att jag inte förtjänar det.

Är för mycket eller för lite, när man är ganska lagom. Borde älska mitt spatt, min nervositet, min sociala osäkerhet, min sociala säkerhet, mina dåliga skämt, min entusiasm som aldrig smittar någon. Borde älska att jag inte älskar. Borde försöka sova.

Vär-dig-het. (är att inte skriva sånt här på internet)

By the fucking way


Jag har nog slösat bort grundskolan.

Jag håller på att lär mig och ibland så tar det tid


Fötterna är isklumpar.

Imorgon är det julebord med espressobarsjenterne (pluss en stackars gutt). Det blir en båtringad sammetshistoria i svart, i tidigt femtiotalssnitt.

Planerar att sluta upp som på bilden.


För vissa går det aldrig men jag tror det går för mig.
Du vet att jag har svårt att säga nej.

Hello, I'm Kris Kringle and I'm a sex addict


Uppehåll schmuppehåll.

(det var jätteroligt att säga. testa. lite schmuppigt men kul.)

Jag, Silje och henne lillebror i en övertänd lägenhet. Går ut röker ibland, för att det är ju ironiskt det också. Dricker rödvin. (got a safe full of cherries 'cause I'm poppin' and lockin')(I treat my objects like women)

Jag fick blommor idag. En stor bukett på jobbet, med bud. Utan kort. Det gör mig nojig. Om det var du så kan du väl säga ifrån? De var vackra förresten, tack. Röda och med gran och ormbunke runt. Kul att du skickade dom till jobbet. (my girlfriends epeleptic 'cause she's the one I'm jerking with) För att du vet att tjejer tycker att det är kul när andra ser att någon gör något fint för dig. Jag vet vem du är tror jag. (takin' the B-A-T out of basement - semen, it spells...)

Dricker mer rödvin. De spelar schack. Jag sitter bredvid. Jag tror att vi upprör lillebrorn med vårt språk (I get more ice than whitney houston's coffee table)(though I'm sexually straight I think I'm mentally gay, 'cause I'll blow your mind. m'am.)

Jag. Är. Hursomhelst. Tillbaka. (rosa parks didn't call shotgun)

Handen

Anonym frågade vad som hände med handen.

2 liter ca. 96-gradigt kaffe hände med handen, och därefter 2:a gradens brännskador. Den ser ut som en solbränd 75-åring. Och så ett vitt band där klockan var. Rynkig och stel hud.

Jag bär mitt CV på mina händer; högra handflatans ärr ser ut som en insekt efter jag föll med glas, och vänsterhanden, ja ni vet. Ett horisontellt streck över vänster långfingertopp efter att jag skar halvvägs in.

Jag är en klumpig klumpig otursförföljd tjej.

En bekännelse - The sequal

Weheheheeeeey! Score!
(appropå det här alltså)

Om jag skulle mörda


Jag har alltid tänkt att om jag någonsin skulle döda någon skulle det vara av hysteri.

Jag har lätt för att bli hysterisk. Jag har lätt att tappa fotfästet.

Först skulle vi kanske börja bråka om någon småsak, men känslorna skulle bli för stora och han skulle bli elak och jag skulle känna mig liten. Och jag skulle gråta och snora nonsens om att allt var mitt fel fast egentligen var allt ditt fel och du bara tvingar mig att känna mig såhär. Då skulle han bli besvärad, och sedan skulle bråket ta fart igen tills det gick för långt igen och jag skulle bara bli sådär stirrig som jag blir ibland och inte kunna vara stilla.

Sedan skulle allt bli bra, när vi för en sekund går tomma för saker att kalla varandra och cirkelargument. Och så skulle vi stelt säga att jaha det här blev ju lite väl uppblåst, förlåt för allt jag sa, jadå jag älskar dig. Sedan skulle vi somna men utan att hålla om varandra. Fast jag skulle vara vaken och försöka krypa intill dig för att känna mig trygg. Men du vänder dig bort i sömnen. Och då skulle jag veta att det inte alls var bra, att det inte alls var över och att känslan skulle sitta kvar vid frukost imorgon och vid middag imorgon och jag skulle försökt att klamra mig fast och försökt för mycket för länge. Så då skulle jag istället ta kudden och lagt över hans ansikte och försökt att trycka så försiktigt som möjligt så att han inte vaknar. Sedan efter kanske tre fyra minuter skulle han sluta röra sig.

Eller så hade jag känt igen hon som var så elak mot mig på mellanstadiet. Kanske i tunnelbanan. Och 4an mot Ringen skulle komma om en minut i rushtiden. Och så skulle jag känna mig precis som jag hade känt mig då, när jag ljög och sa att jag hade ont i magen för att få gå hem, men satt bakom gympasalen i kylan istället och dödade spindlar och maskar jag grävde upp med en pinne.

Och då hade jag kanske trängt mig fram bakom henne, och när T-banen började komma in hade jag bara behövt att stöta till lagom hårt. I trängseln hade nog ingen märkt det.

Det är kanske en lite morbid tanke, men du har också tänkt den.

Tidigare inlägg
RSS 2.0