Christoffer Kane och döden


Alltså, för det första vill jag bara påpeka att undre radens andra från höger gör mig upphetsad.

För det andra så hatar jag nog läder på allt annat än typ fina jackor med vit fårull (hej veganer, ni förstår att jag menar allt ur en estetisk synpunkt va). Annars är det bara biker trash hoes.

Men när jag ser det här kommer romantikern i mig upp till ytan och skrapar, jag vill bara romantisera sönder mig själv. Jag och Captain Janeway i en kvadrant långt borta, livrädda men distansierade nog att njuta av färden, färgerna, nebulosorna och allt det där.

Fast sedan läser jag en bok, One day, som gör mig sjukt sentimental (men det är ju också en form av romantisering antar jag) så just nu sitter jag mest och känner mig dramatisk och vill gråta eller skriva ett mästerverk eller dö eller något.

By the way...

Det slog mig precis hur totalt äckligt namnet Acne är. Jag har aldrig tänkt på vad det innebär. Usch!
(Appropå något helt annat finns det fan inget godare är halvgrova brödskivor med ketchup, tunn tomatskivor, och sedan ett tjockt ostlager med cayenne, provencalsekryddblanding, svartpeppar och skivade champinjoner på toppen. I ugn då.).

Alexander McQueen Resort 2011


Det här är det enda jag tänker säga om resten av kollektionen:
Alexander har med vita fingrar och efter döden gula naglar krafsat sig upp ur graven och fortsatt sitt fantastiska arbete, känns det som. Sarah Burtons första kollektion som head designer hos McQueen kanaliserar inte bara honom, utan förkroppsligar det föregångaren tog med sig in i graven. (Resten av kollektionen finns också på style.com)

Sedan kan man föra hur långa diskussioner som helst om resortkollektioner gentemot "riktiga" kollektioner á la vår/sommar, kommersialism gentemot konceptualisering och så vidare.

Så jag hoppar över den biten, för jag vill vara lätt och luftig ikväll, som min champagneberusade hjärna. Inte tung och svårmodig.

För det enda jag vill fastslå ikväll, eller natt är det. Tiden flyger. Det enda jag vill fastslå är att jag när jag gifter mig ska (inte vill, ska) bära en crémefärgad variant av den här klänningen, kosta vad det kosta vill.

Proportionerna och kontrasterna mellan över- och underdel är så genomtänkta och välavvägda. Det blanka stela kimonotyget med ärmar som nästan står av sig själva mot tungt draperat genomskinligt.

Kjolen är som ett vattenfall.

P.S. För jämförelse och beundran! D.S.

Tack Rosa

Det råkad bli en Rodebjerkjol också. Hög midja, åtsmitande i mörkblått. Två knapprader vid ljumskarna. Halvvägs ner på låren, så man får visa sommarbrända ben och putrumpa.

Och världens gulligaste Rosa som jobbar där gav mig en trogenkundrabatt. För mitt shoppingberoende ska upprätthållas.

Inte som jag Rodebjertänkte mig


Jag och min plånbok struntade i sidenblusen. Istället gick jag hem med en stor svart blänkande påse med märket i vit text. Innehållet: Byxorna på bilden ovan, men i kornblått. Kostym möter 20-tal och blåklintsfält.

Jag ber till högre vädermakter att den 35-gradiga svettpärla som hänger över oss nu i högtrycket lättar och drar vidare söderut, så att jag kan svepa fram med svenskaflagganblå ben. Pressveck med stickningar som skär luften i två när jag går.

Rodebjer Candystore (man får kvittot i en sådan liten godispåse man får på badhusen till sura smileygubbar, en liten påse Ahlgrens bitar) hittar ni på Mellangatan 17 fram till den 15:e Augusti.

Valentino Fall -10

Valentino goes White Stripes gone babydoll.

Rött, vitt, svart. Tunga glansiga tyger mot tunna, transparanta. Valbensburar runt modellerna, som man ser igenom det uppspända tyget; händer, höfter, rörelsen framåt.
>

Det enda jag egentligen ogillar i höstcouturekollektionen (för det plötsliga ljusgula genomskinliga är jag downright förälskad i) är bröllopsklänningskänslan i en del av klänningarna.

Resten av kollektionen finns på style.com (och där har jag snott bilderna också).

Celine Fall 2010

Vad Phoebe Philo har gjort för Celine gör mig fjärilskittlig i magen. Det finns en stram sextiomöteråttiotal, tunga ögon, röda läpparjagdrackrödvinigårochvaknadenyligen-charm i ready-to-wearkollektionen.

Mitt i all höstlig lek i tygernas tyngd, stelhet och textur är det komplicerat enkelt och polerat på ett sätt jag nästan bara upplever i manskollektioner. 


En av flera anledningar till varför tuttar är det bästa som någonsin skett i modevärlden. Små, uppnosiga modelltuttar med brett mellanrum. En motorväg på bröstkorgen, vit och len och så ryggkotorna under.


Den dagen jag gör en remake på 1984 (det kommer aldrig att ske, men lek med tanken) ska min Julia bära ovanvarande genidrag.


Det finns något så starkt manligt trots de skarpa midjorna och långa benen; en plötsligt helt rak siluett, pressveck som skär in i mitt huvud och stärkta kragar. Och det monomonomonokroma.

Sex med Miuccia


Guido Harari fotograferade
Har kommit fram till att min favoritperson är Miuccia Prada. Vilket ju är ironiskt.

Jag är en inbiten snobb. Och Prada är ett slags antisnobbparadis av stil, klass och kvalitet. Diskret logo när andras draperas i egocentri och mönster som säger jag gjorde detta bara jag. Jag får ibland höra att man som kvinna ska beundra starka kvinnor. Hon får vara min feministiska hemliga idol.

Och Gud bevare Miu Miu. Gud i himlen.

Ett värdigt avslut (McQueen F10)

Detta är vad McQueen postumt vill att vi bär i höst; en barock cirkus Brazil Jack i svart, vitt, rött och guld. Tunga tyger och florig tyll. En yr kines vilse i Versailles labyrintiska korridorer, festrum och hallar.

Det tunga strukturtygen är den diametrala motsatsen till de plötsligt flygande tunna som svepar upp damm från bonat golv.
Och så plötsligt, bland de viktorianska och barocka och gamla gamla gamla kommer min favorit:
En skräddat uppdaterad sjuttiotalist där benen förvandlas till svepande stolpar av dolda skor och stela veck.
Och nu efter hans död kommer hans sista kollektion nästla sig in i varje Vougeredaktörs garderob och varje Tavis önskelista.

Godkväll Lanvin

Paolo Roversi fotograferar Lanvin.

Med den blinkningen säger jag godkväll till en nu blåhimlad och solig Oslokväll. Godkväll, Ryes, Godkväll den bästa och finaste Robin som finns, Godkväll promillehalter i cochenillefärgat blod. Godkväll fotobåset på Oslo Sentralstasjon där vi gömmer oss innan sista tåget går hem för att ta larviga kärleksbilder.

Nu knäpper jag klänningen och önskar att jag kunde gå naken under, ut i natten.


DIY Dollhouse Dress



När jag läste Style Rookie så snubblade jag över den här bilden (det är Carey Mulligan i någonslags Prada tror jag, någon rödamattangrej).

Då kom jag på att jag fick en klänning av Sofie för några månader sedan  som påminner om den där lite grann i snittet. Sedan kom jag på att den gick att vända ut och in också, så att den är matt istället för blank, för fodret är snyggt och vändsytt och saknar lappar och tvättråd efter mig och min sax.

Så det är ju klart att jag får försöka få tag i minatyrkitchen supplies och handsy en del framöver. Jag kan bli den snygga husmoderns svarta dröm, leka Prada i nästan-gratis och vara vackrast i Oslonatten.

Nu återstår det bara att hitta en butik som säljer små bestick, minitekoppar och dockhustillbehör. Vet du var det finns?

White Opium før folket



Femme Fatales White Opium-set  ger mig gåshud.
Det ær så svårt att gøra retro nytt utan att klyscha sig til billiga poænger och piratad estetik. Men det ær så bra.

Det blekt øverexponerade, porslinsmagen, den askgrå hårglansen.

Jag ser en brøllopsnatt framfør mig.



Finns att kpa (till mig) på Madame V.


Lover - White Moon Rising



Det monokromt tolkade sjuttiotalet, mormorskängorna, spetsen.

Alla deras kollektioner luktar samma anda och är barn av samma tid. Ibland önskar jag att jag bodde i Australien, förstörde min mjölk-och-smultronhy för att kunna tråckla ner mig i tighta högmidjade hotpants och svalkas av spetsarna och tunna, vita tyger. Fast helst för att kunna göra det i Januari månad.

Drömmer om en vår där en stor vit måne går upp varje natt, inte lika varm som solen, men som en strålkastare över en smal gata där marskatter skriker och knopparna ännu inte slagit ut.

(Lover har för övrigt en bra hemsida, de har dessutom flash sale idag om ni skyndar er, med webshop och världens finaste lookbook. )

Tina Kalivas AW10

 

Tina Kalivas høstvinter2010kollektion luktar Peru och Guatemala, en vilsen indian som simmat øver till Afrika med en japan, och lær sig origami.

Den vænstra klænningen på bilden ger mig sommarlængtan (læs: sommarångest) och barfotaføtter i græskænslor; jag tror jag måste ha den. Æga, klæmma och klappa på den, før att sedan packa ner den i en stor svart ask med benvitt silkespapper runt.

Jag tror att det ær kjollængden som gør det. On aime, Dieu, je l'aime!


CGD:s tokiga skor gör mig tokig



Jag tror att jag är lite för överförtjusti det fulsnygga, lite skeva, både i mode och konst när jag på allvar drömmer om Come de Garcons tåskor om nätterna.

Jag drömde i natt att jag köpte dom, men fick ångest över storleksvalet. Jag drömde att jag antingen kunde köpa dom så att de passade, eller köpa dom så att tårna låg där de ligger på skorna. En obekväm vridning på over-size idealet.

Jag minns inte vad jag valde i drömmen, bara att jag vaknade med svett i pannan och en sur smak i munnen.

Moschino Malino Fashion Week



Bland dagisinspirerade kortkorta klänningar, med mycket ofållat vitt fluff och en oväntad ankapplikation och flickflirtar, så blev jag kär.



Om jag var en rik flicka, lalalala...

Ninii SS09



Svensk design är ofta kul att hålla ett vaket men skeptiskt öga på. Ninii är ett exempel på sådant som slinker förbi med stämpeln 'svensk' eller 'skandinavisk' utan att bli en kliché. Har tråkigt nog inte släppt något för höst vinter, men jag bläddrar istället runt på hemsidan och drömmer om våren, blåsiga klippor i Skåne, och mina yngre tonår.

Jag ligger hellre med Marc Jacobs än Jimmy Choo

Jimmy Choo... Den 14e November slpps han på H&M, dam, herr, sko, väska. Vad jag om jag hade en större pinne i la derriere än vad jag har nu hade kallat för ett helhetskoncept.

Det är ju små platta nitar som på allting annat. Jag ser inte kreativiteten i det. Jag tror att jag är trångsynt. Det är rätt sjysst. Då föredrar Marc Jacobs nu.

Mest för att han har med fannypacks. Fannypacks på vitapudrade japanska dockor som stapplar fram över podiet.



En fannypack.


Min favorit i år. Hon är ett skissblock, en streckgubbe. Je l'aime.

Sex med Madonna



Jag saknar Luis Vuittons vårkampanj 09. Hatar vanligtvis stjärnmodellande; Rihanna i editorials, men jag smälter för Madonnas åttiotalsandandes sminkning och hår, det smutsiga golvet. Slitaget på stolsbenen.

De lyckas med det en kampanj ska - ge värde åt tyg och plast. Ge en idé om en livsstil. Få oss att youtuba Like a Virgin, bli upphetsade för att sedan inse att det är en femtioåring som får oss att andas tungt.

(Sanslöst fula, oinspirerade skor. Skämmes, Marc Jacobs. Skämmes)

Coco Chanel Cowboys



För att fortsätta på ämnet Rubiks Kub.

Fred de Garilhe har designat den här koncepttelefonen för Chanel. En rymdleksak att matcha med släta metall ytor i välvda bågar, futuristkläder och stora metallsmycken.

Vi öppnar den, likt den julklapp vi vill få den i.


Tidigare inlägg
RSS 2.0