Ord


Döda ord:

- Wow-faktor
- Leverera (om det då inte handlar om varuleverans)
- Kitsch
- Solochvårare (mig emot, det är ett sjukt bra ord)
- Ammunition (det känns som att ingen använder det ordet längre. Kent räknas inte)
- Uffigt och beiget och B om saker som är töntiga
- Gaphals
- Tänk (det sämsta uffigaste verb-som-blir-substantivet i världshistorian)

Ord som borde användas mer:

- Gaphals
- Underliv
- Bestickning
- Vulva
- Vargavinter
- Banna bein (för mina trogna norska läsare)

Såg appropå det där sista Disneys Herkules på norska häromsistens med mina fina norska flat mates. Och en hel sång var tillägnad det riktigt gamla norska uttrycket banna bein. Som jag förstod det översätts det ungefär till stensäkert, helt sant eller något liknande. Lite klart som korvspad. Det var tydligen så dött att den ena norskan aldrig hade hört det. Dålig stil.

(bild via bioshock)

Kjærlighet etter kjærlighet

"Den tid skal komme
da du med glede
skal hilse deg selv velkommen
på din egen terskel, i ditt eget speil,
og begge skal smile av den andres velkomst,


og si: Sett deg. Spis.
Igjen vil du elske den fremmede som var deg selv.
Sjenk opp vin, del ditt brød. Gi ditt hjerte tilbake
til deg selv, den fremmede som har elsket deg


hele ditt liv, men som du forkastet
for en annens skyld, som kjenner deg ut og inn.
Ta kjærlighetsbrevene ned fra bokhyllen,


fotografiene, de fortvilte notatene,
riv ditt eget bild av speilet.
Sitt ned. Fråts i ditt eget liv."


Derek Walcott

One day



"det här är en modeblogg
. många tycker att mode inte betyder något. "en klänningsfåll kan vara lång eller kort. vad spelar några centimeter hit eller dit för roll?".

i polisrapporten om min mammas och pappas olycka står det att två centimeter av bilens högra kaross träffade stenräcket. två centimeter. två centimeter mindre och mamma hade kunnat stöka runt barfota nere i köket med nedmjölad alaïaklänning istället för att ligga nedgrävd i en leråker i frankrike.

NU ska jag och yva dricka vin tills ingen centimeter i världen spelar någon rol
l."

Det var den här satsen som gjorde bloggande roligt. Inte Bree Avery. Inte Söderfamiljen. Bara den satsen.
Resten är bara tomhet och luft. Beviset är boken jag har läst. Vissa böcker är som fiktiva bloggar ur third person omniscient. Som när jag läste klart den jag tvingat mig igenom den senaste månaden.
Känner mig plötsligt ensam utan karaktärerna. Främst en. Känner mig tom och ensam.

Det är så ni ska känna när jag dör. Tomma och ensamma.

Frågor på det?

(via izit.org)

Besatthet

Stygnen och såret är som en stor svart larv á la rotten.com i handflatan. Kan inte sluta titta.

Hela den här dagen har varit insvept i mörk mjuk tyll, har gått en vilsepromenad där jag aldrig förut varit utan att riktigt veta vad jag hade gått ut för. Men jag hade en på gatan funnen (och efteråt tvättad)silkessjal, mystiska sköldpaddsfärgade solglasögon, långskjorta och peeptoesvarta skor med låg klack. Jag flackade fram som en förvirrad filmstjärna i Höybråten. Det oväntade bytet (efter att jag kommit på hur borta jag var i tillvaron) var ett rör Pringles fastklämt i höger armhåla, hemsläpat till grottan.

Melankolin och förvirringen har börjat försvinna nu. Robin lagar hemlagade fiskburgare av sej och torsk (fy på oss) och av handikappskäl ligger jag i sängen halvt nedkrupen och läser en av världens charmigaste böcker.


Fast på min norska utgåva läser kronbladen Utvalgte emner i Katastrofefysikk. Och nu drar Robin på Mind over Time av Interpol (någon hidden track) i bakgrunden i hög hög volym.

Allt börjar falla på plats.
Allt blir nog bra igen.

Hej Conrad här får du reklam

HÄR ska du läsa nu. 
Conrad om du läser det här, du minns säkert också den där spontantorsdagsfesten hos dig, på sommaren efter jag hade tagit studenten. Jag kom och tänka på den när jag läste det här. Det var en rätt speciell kväll tycker jag. Intensiv och brokig.
Trots allt saknar jag inte Linköping. Eller så är det Linköping som inte saknar mig.

Boktjuven



Ett par saker tycker jag att ni, alla ni, för ni är ganska många nu enligt mig, ska veta om mig och varför jag är som jag är:

- Allt jag alskar är vackert, annars är det inget att älska.
- Vanligtvis ljuger jag, men nu talar jag sanning.
- Jag läser bara böcker hela tiden, för att alla skriver det jag skulle vilja skriva.
- I flera grammatiska böjelser är ordet för mod på norska detsamma som för mode.
- Om jag hade hunnit före den där hemska mannen, som förde allt det hemska med sig, med alla de hemska idéerna (för det hemska bor alltid i idévärlden) hade jag döpt den bok jag en dag kanske kommit att skriva till Min Kamp.
-Jag skulle vilja det, för det är det alla böcker handlar om.

Det här är en av de saker jag skull velat skriva:
"Om de dödade honom inatt , vlle han å det minsta dö medan han var i livet"
"Detta, förklarade Rudy vid en tidpunkt, med ett leende sött av karamellen, 'är livet'. ; och Liesel var inte oenig. Då de var färdiga hade de båda fått överdrvet röda läppar /.../Men de gick likaväl över Himmelsgaten, med röda tungor och tänder, och granskade marken fridfullt hela vägen.
Dagen hade varit enastående. , och Nazi-Tyskland var ett vidunderligt ställe
."

Det där kommer från Boktyven (The Book Thief) av Markus Zusak, min översättning från norskan. JAg är mitt uppe i den nu, men jag vill bara, nu när jag nått sida 174, be er att läsa den.




Herta och smärta



Nog för att Herta Müller är vacker, och pristippade Astrid i all ära, men nog får det vara Kjell Westös tur att få priset snart?

Applåderar idag: Frånvaro av Horace. Det känns så befriande.

Gå inte ensam ut i natten



Den här boken måste jag läsa. Jag är liksom förälskad i Kjell Westö. Vill någon i Sverige vara så snäll och skicka den till mig, som gåva?

Hur man dödar litteratur

Jag vill skjuta manusförfattarna på Granada Television - ser framför mig pipan och röken och rekylen som gör ont känns i överkroppen.

Det dom har gjort mot Poirot är straffbart - jag antar rolen som domare, jury och bödel. ("I'm not Judge Judy and executioner!")

I december 1926 blev det stor uppståndelse i engelska pressen då hon var spårlöst försvunnen i elva dagar. Hennes bil återfanns övergiven vid ett kalkbrott. Efter elva dagar återfanns hon på ett hotell i Harrogate, registrerad under sin makes nya kvinnas namn.
Någon gång under 1940-talet skrev Christie boken Ridå – Hercule Poirots sista fall och instruerade sitt förlag att inte ge ut den förrän efter hennes död.

Vem dödade hon egentligen?


RSS 2.0