8/30

Ett ögonblick




Vi sitter på balkongen och försöker att inte få snö på fötterna. Jag röker, men hon försöker dölja det för sin familj så hon tar bara småbloss av min. Vi har precis talat om supermånen. Vi har druckit en del vin. Plötsligt säger hon tyst och nästan drömlikt:
"Jeg liker månen og stjernerne...".

De tre sekunderna innan vi börjar fnissa åt det banala i det hänger tyngdlöst i luften och jag tror inte att någon av oss tänkte någonting, tills världen kom rasande tillbaka.

Rödvin skapar ögonblick som ingen annan.

Förbud


Nu kan man fråga sig varför jag sitter utspökad som vaudevillevarelse klockan elva om morgonen på en vanlig torsdag, med tunga, svart inramade ögon  och mörkröda dockläppar. Mouche och finger curls och svart hatt som nästa döljer mitt ansikte.

Det finns en anledning, kanske inte god, men den finns. 1. För att det är väldigt trevligt. 2. För att Eini på lördag bjuder in till prohibition party hemma hos sig, och man måste få rätta svajen på smink och stass.

Har storslagna planer på att i whiskeyruset dansa charleston tills grannen klagar.


Detta kräver bildorgie.



Detta, godvänner, blir bra.

Eufemismer

'

Det är en tunn linje mellan att alltid hitta anledningar att fira och alkoholism. Men det låter bättre med festiv än a-lagare. Hellre happy-go-lucky än röd potatisnäsa. Bara en reflektion.

Tristessen gör mig rastlös. Försöker skrämma bort det gamla spöket genom att läsa en av de bästa böckerna i världen (Boris Vian har skrivit) och det fungerar ett tag. Det känns som ett bättre tidsfördriv än att konstatera att hela min garderob är delikat utplacerad i olika skulpterade formationer över säng och skrivbord (ett skrivbord jag inte ens ser under ull, nylon, trikå och siden). Känns bättre än att städa. Klockan är för mycket.

Klockan är för mycket.

Post Scriptum
Har en snilleblixt, och ska skapa ett mästerverk. Bara så att ni vet.

And I will whisper back...


(via thedailywh.at)

Det här är den största anledningen till att vara barista i världen. Ni kanske tror att jag skämtar, men det gör jag inte. Allt roligt man kan ha med en blackboard och pennor.

Hysteria


En av de hysteriska kvinnor som är som mig.

De är sexuella, exhibitionistiska fria varelser. Jag är mer av den nervösa, störiga sorten som får panik och inte helt vet jag håller på med. Men jag inbillar mig att det är charmigt det också.

Mer rödvin.

Dagens outfit:
Vadlång ullkjol från 50-talet i mörkt mörkt mörkt blått med hög slits som stängs med knappar (utan att vara oanständig), hålbroderad vit blus där mönstret lägger blomskuggor över nakna bröst under. Fyrtiotalets smink och håret bakåtstruket i tvinnade stråk. Jag blir blondare för varje hårtvätt och dag som går

Lyssnar på bad romance i den bästa versionen av Lissie.

Arretez la musique.

Dammit, I'm a doctor, not a Mixologist!


Jag trodde att jag hade uttömt allt genialt med Star Trek, men runt varje krök och hörn finner jag någon nördigare än mig som tagit det ett steg längre. Jag hade precis kommit över sorgen då jag blev förbjuden att gå på en maskerad med temat årtionden i Voyageruniform. Gick som åttiotalsmadonna istället (om ni minns).

Och så finner jag det här.

Min 22-årsdag firas med Star Trekfest med full utklädnad. Den som kommer som Ferengi måste försöka sälja mina presenter. Det gör att jag har en fullt legitim anledning att köpa en superflashig commanders uniform. Tänker jag. Och att dricka Captain Kirk's Alien Sex on the Beach tills jag blir för full och börjar mumla om Shatner och Brent Spiner.

(via geeksaresexy)

Cocktailparty

"Twitter är som ett cocktailparty. Du är antingen där eller inte. Är du där och samtalar öppet kan du bli berusad och berikad. Du kan ställa dig i ett hörn utan att prata med andra – men då blir du bara full."

Jag gillar att vara full.

(citat av techrisk)
(bild ur breakfast at tiffanys, lånad från alwaysorderdessert)

Ensamheten är stor men fin


Jag går runt ensam i lägenheten. Efter åpnevakten på jobbet slutade jag vid kvart över ett och sedan dess har jag suttit i koma framför TV:n och datorn. Slösurfat. Slötittat på TV. Jag har inte haft TV på länge, jag tycker inte om TV.

Så jag fixade håret. Lockar runt ansiktet i en ram. Prövade fram olika halloweensminkningar inför festen. Fastnade för den där jag ser ut som en uppbankad livrädd fyrtiotalshustru med vars alkoholdränkta man tagit stryptag som lämnat blåmärken. Konservativa kläder och livrädd uppsyn och nervöst skratt. Så jag började talla på lite gin och tonic i min ensamhet. Jag skäms inte över att jag dricker själv ibland, det är sällan och när det sker så urartar min tristess i kreativt utlopp. Har skissat blyertssiluetter i hård grafitgrå på gul vykortskartong. Hör ni hur jag ursäktar mig?

Slutpoängen är i vart fall att jag vankar runt som ett spöke med en otrolig klänning, höga tunna nylonstrumpor fästa i strumpeband och fantastiska lockar med ett lagomt stort buzz och lyssnar på Danny Kaye och The Andrews Sisters Civilization på lagom hög volym. En måndagkväll vars senaste timme av pinsamhet slår timmarna 13.15 till 17.00 med hästlängder. Pinsamma och ensamma utspel när ingen ser är så mycket finare än den totala koma jag annars skulle ägna mig åt, har ägnat mig åt. 

Jag är vacker, och hör ni hur jag ursäktar mig?

Alkoholmode



Det går ju som bekant mode i alkohol också, från whiskey till enkla groggar som romochcola och gintonic, vidare till jelloshots och screwdrivers till sliskdrinkar och tequila sunrise. Absolut tolkar detta lite mer bokstavligt och ger ut Absolut Watkins, med en flaska formgiven av just Liselott Watkins. Kryddkaffe och mandelsmak låter namnam, börjar redan drömma om kaffedrinkar spetsade med det här. Nu måste jag helt enkelt börja flyga fö att få taxfreehandla några flaskor. Eler om någon vänlig själ (host pappa host) kanske ställer upp?

Jag ser det här som kronan på mitt framtida barskåp. Jag ska påbörja Projekt Barskåp ganska snart, innan halloweenfesten tänkte jag. Basspriter som gin och rom och whiskey, så att man kan täcka sina gin fizz, whiskey sour och romochocolabehov när andan faller på. Tänker att Absolut Watkins kan vara ett bra Baileysalternativ.

Plåtbussen

Efter ytterliggare en tur i Birkelundens söndagsmarknad kommer jag hem med en plåtburksbuss med hjul som snurrar. Nu har brandmännen en vän vid fönstret.

Halloweeninspiration


Då jag anordnar tidernas mest legendariska allhelgonafest, Bonejangle's Halloween Drink-up Celebration, frossar jag i maskeradbilder och läskiga masker av osyrad kartong. Det ska bli ett hav av cocktails och groggar, whiskeyglas och blodvin och blåmärken och stryptag.

Musiken finns här.

Vill du komma? Släng iväg en rad. Den erbjuder sig att vara andra halvparten av det läskiga tvillingparet i The Shining med mig belönas med priser och kyssar och min odödliga, hängivna kärlek.

Mitt livs största misstag

För lite mer än två år sedan skapade jag en lista på de fem personer, med inbördes rankning, som jag helst av allt skulle äta en femrätters middag med tillhörande strålande utvalt vin och smakfullt sammansatta aperitifer med.

Carl Jan ligger till dags dato på första platsen.

Och vem traskar jag förbi på Strandgatan. Och vem går jag inte fram till. Vems rödbrända nacke kramar jag inte kärleksfullt om och förklarar mina känslor för.

Jag är besviken på mig själv. Ledsen och besviken.


2 - Ernst
3 - Per Mogren
4 - Martin Timell
5 - Får ni gissa. Rätt svar får en kram och ett evigt medverkande i Tanja Hall of Fame. Och en länk.

Åh Carrington


Jag och min date för kvällen, en australienare med ljus bubblig kropp lyssnar på Håkan Hellströms Det ärsåjagsägerdetalbum. Jag håller honom i handen och smakar honom. Han gör mig varm. Varm och fnissig. Omfamnar mig.

Åh, Carrington, tänker jag, men vågar inte säga det. Åh Carrington Vintage Brut 2009. Vilken natt vi ska ha tillsammans.

Ni har hört det förut (så vissla med mig)

Jag. Ska. Aldrig. Mer. Dricka.
Inte för att jag blir snorpackad och slåss eller strippar eller stjäl eller så (det vore ju avsevärt mycket roligare). Det känns bara lite dumt det här.

Tangera

När jag slutade vid halv fyra beslöt jag mig för att tangera (läs: tanjera, som i att tanja; jag är ett verb numera) gränser för att vara acceptabel ur ett tjugoettårigt perspektiv.
Så jag och Åsa Larsson (snarare hennes Tills din vrede går över) spenderade tre timmar (läs: tre öl) på Garage tills jag hade avverkat Åsa, tills jag kunde henne och var färdig med henne.

Sedan drog jag vidare mot östligare berddgrader. Hemåt. Kände att min plötsliga endagarsalkoholism var åldersanpassat vacker, och att det var en ensamstund jag uppskattar. Låt det aldrig ta slut.

Onödigt vetande:

I norge är Tangera en dryckeslek. I Sverige att vidröra, uppnå samma resultat som, snudda.

Ge mig svar

Hur skär man sig i två fingrar samtidigt när man bara försöker göra god mat? Jo för all del man slinter. Men hur lyckas man få i löksaft i såret?
Man heter Tanja och är den mest otursamma flickan i hela världen. Jag vet 7 kollegor som just nu, när ni läser detta, skratta röven av er. För jag är klanteriklantera. Kul stämpel. Oajajajaja....

Thank god it's friday

Inte för att bilden har något med inlägget att göra, men jag ser er alla. Jag ser er göra hemska saker.
Ikväll blir det någonslags fest här hemma. Jag har fått min städhjälp Esperanza att dammsuga västflygeln och polera silvret (jag räknade det efteråt, jag SER allt). Det röda luftas vid källaren, det vita ligger på kylning. Luften ligger tung av cigarrök och tunga tyger, men våren sipprar in genom fönstret. Det luktar regnvåt gata och pollen.

Saturday Night prerecorded

Rödvinet har äntligen gått bort ifrån mina framtänder, kylan från promenaden hem från taxin (han hittade inte hela vägen fram) har släppt den också.

Jag fick smaka på russinvin av Jade, det var för gott. Matchade i cochenille-röd; en långärmad klänning från sextiotalet. Sofies såklart. Tittade djupt i flaskan tills vi smälte ihop, jag och vinet. Rött raktigenom.

Såhär såg en suddig Sofie ut:



Grattis i efterskott till henne och Adam!

Ett sent nyårsløfte

Jag lovar och svær att aldrig mer fyllemaila Calle Schulman.

Vad håller jag på med; jag ær inte ens frtjust i de dær brøderna. Nu får det vara nog.

One more drink

Det är ett par av er som frågat varför jag skriver så mycket om alkohol hela tiden (hej pappa, hej mamma).

Det är för att jag dricker för ofta och troligtvis är alkoholist. Det är så att vara 20.

Tidigare inlägg
RSS 2.0