Torsdagsblues


Jag är dålig på att dansa blues, stel och okänslig som jag är, saknar känslan och soulen och blir nervös av intimiteten. Men musiken är fantastisk. Jag gillar det här att romantisera misr så det passar fint.

Det jag gillar mest i ekvationen är att hjärtkrossad, självömkande bluesmusik dansas ömt, sensuellt, sexigt och nära. Det är en underlig men trevlig kombo. En jag känner kallar det för att antasta varandra i takt.

Smoke gets in your eyes.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0