Lillehammer


När jag åkte ifrån Oslo var det någon plusgrad och smältvattnet rann nerför Schweigaards Gate i hala floder som man halkade genom på vägen till stationen. Jag inbillade mig att det luktade lite vår i luften, att fjordvinden tagit med något sydamerikanskt från Golfströmmen

Lillehammer är minusgrader och vitt och kuperad terräng. Det är backar överallt och knappt några människor. Hotellet ligger högt upp på slänten, och när jag traskade upp för en timme sedan ser jag folk glida nerför på sparkar.

Vaknade för hotellfrukost; stel scrambled egg med ugnsstekt tomat och allt det där. Gick ner till den tomma simbassängen och simmade fram och tillbaka i en helt tyst simhall. Det ekade överallt och det var lite läskigt. Vatten är obehagligt ibland. Sedan gick jag ned till stan, och snön var så vit, himlen klar och solen reflekterades i allt det vita så att ögonen rann men jag klarade till slut att treva mig ner till gågatan med affärer. De säger att det är 25 000 invånare här, men det känns tomt och öde, förutom på de få kaféerna som finns. Barnvagnar överallt. Folk är klädda i praktiska skidkläder. Jag går i strumpbyxor och försöker att hålla svansföringen hög.

Det känns som att Lillehammer lever kvar i -94's svallvågor. När vi kom till hotellet igår hade de flesta av lamporna i bokstäverna slocknat. Det lyste bara 'Rad' i mörkret. Överallt finns friluftsaffärer och skidbutiker. Och jättemånga frisörer, vet inte varför. De är överallt. Hoppbacken ligger i bakgrunden som ett monument.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0