Vinter

I skuggan av åsen mot Nordstrand till ligger snön kvar neröver Galgeberg och Kværnerbyen. Och i den anlagda bäcken som ormar sig runt vårt hus ligger ett islock. Jag vet inte hur, och jag vet inte när men vintern har tydligen kommit. Snart kommer hela Oslo att vara som en glaserad tårta med gräddtoppar och frosting som krasar under fötterna. Det blir imma på fönstren. Snart är det rimfrost där.

Vad detta in facto betyder är att den kamelbrungrå kappan med mörkbrun pälskrage inte längre håller måttet. Den förlorar i kriget mot kylan.


Jag vill helst av allt se ut såhär, som i DKNY:s höst/vinterkollektion som visades upp på New York Fashion Week. Polokrage som får mitt vinterbleka ansikte att verka flyta i luften mot asfaltsbakgrunder.  Snäva fyrtiotalskjolar och omkramade midjor. Håret med topparna pekandes mot käkbenen, bakom öronen.


Eller volym på överkroppen; insvept i sidentäcken som en stola. Samma snäva kjolar, samma trippande steg över ishala gator på väg mot det nya jobbet på Evita Espressobar i Grønland.

Jag lider av samma vanföreställning som alla vintrar - att det inte går att kombinera vackert och vinterjackor. Att man automatiskt måste förvandlas till en Michelingubba i plastpåseliknandetyger fulla av dun som gör att man inte kan andas. Jag vet att detta inte kan stämma. Men jag kan inte för mitt liv hitta något som motbevisar tesen (som jag har råd med).

Appropå vinter. Den finaste filmen du kan krypa ihop framför är norsksvenska Vinterkyss. Värm upp äpplejuice och pudra över kanel, tänd brasan och fläta in dina ben i filtar. Min vän/nya chef Jade spelar Darjosh som har dött. Och den slutar med att jag gråter som ett barn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0