Venedig


Har i två dagar drömt om Venedig, som jag aldrig besökt. Jag vaknade upp i förr går med vattenfyllda gränder på hjärnan, och gondoler där jag satt och försökte fly undan vattnet. Det var aldrig en mardröm, det var en dröm som var en dröm som blev en dröm jag vill uppfylla.

Jag vet inte varför jag nyss fick för mig att jag måste ta mig dit, men jag måste. Jag ser framför mig vattnet och höga hus runt mig, nästan klaustrofobiska höjder som lutar. Och jag vet att allting sjunker. Eller vet och vet. Någon har någon gång sagt det.

Jag tror att Venedig sjunker och att jag måste hinna dit. Med dig, du hemliga förälskelsen. Det vore vackert att vara där med dig. Jag skulle vilja hinna med det med dig. Innan hela världen ligger under vatten behöver vi den resan. Vill du följa med mig, snälla?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0