Grünerløkka och min plånbok

Jag och Pernilla tog en kylig promenad till Grünerløkka efter jobbet, soffan fick vänta. På vägen upp för Markveien finns den här mataffären. Det tycker i varje fall jag är ganska roligt.



Sedan urartade det hela. Med en obehagligt lätt plånbok kommer jag hem igen, en kjol och en klänning rikare. Det här är klänningen, svart spets, armlös, helcirkel. Det är den kanske finaste klänningen jag någonsin har haft, där den slutar efter halva vaden och lite till, och fladdrar runt benen och nästan flyter i luften.


Och mitt påslakan är som porslin.

På Maritas Butikk snubblade jag över en gammal plåtleksaksbrandbil som jag fick bråka lite för att få. Den andra kunden gav upp. Den får samsas med chiliplantan jag fick i inflyttningspresent av Pernilla. Pernilla alltså. Galen tjej. Fick ett sms av henne en vecka efter jag fick den. "Du den där spanska pepparn är jag lite osäker på om den faktiskt går att äta, hade liksom inte tänkt förgifta dig." Galen tjej, den där Pernilla.


Jag menar hade jag velat bli förgiftad hade jag bara behövt köpa lite mat på Gifto Mat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0