Venedig


Har i två dagar drömt om Venedig, som jag aldrig besökt. Jag vaknade upp i förr går med vattenfyllda gränder på hjärnan, och gondoler där jag satt och försökte fly undan vattnet. Det var aldrig en mardröm, det var en dröm som var en dröm som blev en dröm jag vill uppfylla.

Jag vet inte varför jag nyss fick för mig att jag måste ta mig dit, men jag måste. Jag ser framför mig vattnet och höga hus runt mig, nästan klaustrofobiska höjder som lutar. Och jag vet att allting sjunker. Eller vet och vet. Någon har någon gång sagt det.

Jag tror att Venedig sjunker och att jag måste hinna dit. Med dig, du hemliga förälskelsen. Det vore vackert att vara där med dig. Jag skulle vilja hinna med det med dig. Innan hela världen ligger under vatten behöver vi den resan. Vill du följa med mig, snälla?

Ett halloweentips

För den filmintresserade, för att töntig humor är roligast (och saker som måste förklaras alltid är roligast just för dig (medan alla andra tycker att du är en idiot):


Ja, och by the way, är det dags för en ny Batmanfilm nu. Jag har längtat och väntat. För jag var faktiskt en av de få som tyckte att The Dark Knight var överskattad (okej, jaja, jag vet att världens finaste man kanske råkade dö där och att barnen vi skulle fått aldrig blir födda, men kom igen, släpp hypen. Jävla emon).

(via collagehumor)

Klänningen!

Lite av en historia tycker jag!

Det är fint med en tjej i huset



Mr. Leggs vet vad han pratar om.

Guldfolie

När jag mötte Sofie tänkte jag mest bara köpa pynt till lägenheten och spit inför festen.

I mitt jobbskåp ligger klirrande kassar, en ny brosch och plastspindelnät.

Och i en annan påse ligger en hellång guldklänning med kort släp, halterneckskärning och svepande kjol. Sofie gissade på sent trettiotal, tidigt 40tal. Dragkedjan har nog blivit bytt, men den är en galaklänning värd röda mattor och champagne och... gud, jag vet knappt vad. Det bästa är att den bara kostade 250 kronor på UFF.

Det är nog det finaste jag äger. Jag ska lägga upp en bild när jag kommit hem. Jag är så lycklig att jag kunde gråta.

Piratjuice

(via systemcomic)

Ord jag gillar


Utan inbördes ordning.
- Gaphals
- Avhängig
- Oavhängig (så mycket bättre än bara avhängig)
- Övermäktig
- Bazooka
- Uzbekistan
- Oåterkallelig
- Faksimil
- Doppelgänger
- Rusbrus (norska för Alkoläsk. Så otroligt logiskt.)
- Tönt

Vad gillar du?

Fågeln talar


Braziljackfågeln säger:

"Om du någonsin refererar till Twilight är du utvecklingsstörd. Du förtjänar inte mänskliga rättigheter. Du måste vara oskuld. Du kommer dö oskuld också."

(Skyll inte på mig, jag tyckte att han var lite hård. Det tyckte ju inte han. Han har ju rätt att göra sin åsikt hörd, han också.)

Regntunga skyar


Pappa har tagit den här bilden i Visby, och jag ser på den med en konstig längtan i blicken med Regntunga Skyar på hög volym. Är lycklig men sentimental.

Och på måndag börjar jag på Evita Espressobar i Smalgangen på Grønland. Ser framför mig konstant kafferand under naglarna, och vackra kläder jag äntligen kan ha (och förstöra) på jobbet efter ett år i uniform. Går från underbara kollegor till underbara kollegor.

Eller som min ömma fader hade sagt - från klarhet till klarhet.

Asiater svettas inte som oss


Någon gång på sjuttiotalet fanns det en generad och starstruck kemtvätt. Det gör i vart fall min kväll lite finare.

(via lettersofnote)

Ät min hjärna

'

Det bästa är inte att det här tydligen är sant. Eller att Bruce Cambell är asskön. Eller att folk på riktigt vill gifta sig på ZombCon i Seattle.

Det bästa är att affischen så uppenbart är gjord i Paint.

Maskerad

Det här med halloweenutklädnad har tagit upp mycket av min tankeverksamhet i det sista. Men efter idélampa över huvudet med Pernilla så köpte jag en mask på panduro, glitterlim och släpade ner oljefärgerna från vinden.

Resultatet är så jävla meta att jag får huvudvärk: Misshandlad kvinna i finaste stassen som ska på halloweenfest och försöker dölja blåmärkena med sin harlequinmask.


Vi alla har helt enkelt inte lika mycket tur som Marie som helt enkelt bara behöver dra fram lejonmanen och vara Cousin It:


Ensamheten är stor men fin


Jag går runt ensam i lägenheten. Efter åpnevakten på jobbet slutade jag vid kvart över ett och sedan dess har jag suttit i koma framför TV:n och datorn. Slösurfat. Slötittat på TV. Jag har inte haft TV på länge, jag tycker inte om TV.

Så jag fixade håret. Lockar runt ansiktet i en ram. Prövade fram olika halloweensminkningar inför festen. Fastnade för den där jag ser ut som en uppbankad livrädd fyrtiotalshustru med vars alkoholdränkta man tagit stryptag som lämnat blåmärken. Konservativa kläder och livrädd uppsyn och nervöst skratt. Så jag började talla på lite gin och tonic i min ensamhet. Jag skäms inte över att jag dricker själv ibland, det är sällan och när det sker så urartar min tristess i kreativt utlopp. Har skissat blyertssiluetter i hård grafitgrå på gul vykortskartong. Hör ni hur jag ursäktar mig?

Slutpoängen är i vart fall att jag vankar runt som ett spöke med en otrolig klänning, höga tunna nylonstrumpor fästa i strumpeband och fantastiska lockar med ett lagomt stort buzz och lyssnar på Danny Kaye och The Andrews Sisters Civilization på lagom hög volym. En måndagkväll vars senaste timme av pinsamhet slår timmarna 13.15 till 17.00 med hästlängder. Pinsamma och ensamma utspel när ingen ser är så mycket finare än den totala koma jag annars skulle ägna mig åt, har ägnat mig åt. 

Jag är vacker, och hör ni hur jag ursäktar mig?

Alkoholmode



Det går ju som bekant mode i alkohol också, från whiskey till enkla groggar som romochcola och gintonic, vidare till jelloshots och screwdrivers till sliskdrinkar och tequila sunrise. Absolut tolkar detta lite mer bokstavligt och ger ut Absolut Watkins, med en flaska formgiven av just Liselott Watkins. Kryddkaffe och mandelsmak låter namnam, börjar redan drömma om kaffedrinkar spetsade med det här. Nu måste jag helt enkelt börja flyga fö att få taxfreehandla några flaskor. Eler om någon vänlig själ (host pappa host) kanske ställer upp?

Jag ser det här som kronan på mitt framtida barskåp. Jag ska påbörja Projekt Barskåp ganska snart, innan halloweenfesten tänkte jag. Basspriter som gin och rom och whiskey, så att man kan täcka sina gin fizz, whiskey sour och romochocolabehov när andan faller på. Tänker att Absolut Watkins kan vara ett bra Baileysalternativ.

Vinter

I skuggan av åsen mot Nordstrand till ligger snön kvar neröver Galgeberg och Kværnerbyen. Och i den anlagda bäcken som ormar sig runt vårt hus ligger ett islock. Jag vet inte hur, och jag vet inte när men vintern har tydligen kommit. Snart kommer hela Oslo att vara som en glaserad tårta med gräddtoppar och frosting som krasar under fötterna. Det blir imma på fönstren. Snart är det rimfrost där.

Vad detta in facto betyder är att den kamelbrungrå kappan med mörkbrun pälskrage inte längre håller måttet. Den förlorar i kriget mot kylan.


Jag vill helst av allt se ut såhär, som i DKNY:s höst/vinterkollektion som visades upp på New York Fashion Week. Polokrage som får mitt vinterbleka ansikte att verka flyta i luften mot asfaltsbakgrunder.  Snäva fyrtiotalskjolar och omkramade midjor. Håret med topparna pekandes mot käkbenen, bakom öronen.


Eller volym på överkroppen; insvept i sidentäcken som en stola. Samma snäva kjolar, samma trippande steg över ishala gator på väg mot det nya jobbet på Evita Espressobar i Grønland.

Jag lider av samma vanföreställning som alla vintrar - att det inte går att kombinera vackert och vinterjackor. Att man automatiskt måste förvandlas till en Michelingubba i plastpåseliknandetyger fulla av dun som gör att man inte kan andas. Jag vet att detta inte kan stämma. Men jag kan inte för mitt liv hitta något som motbevisar tesen (som jag har råd med).

Appropå vinter. Den finaste filmen du kan krypa ihop framför är norsksvenska Vinterkyss. Värm upp äpplejuice och pudra över kanel, tänd brasan och fläta in dina ben i filtar. Min vän/nya chef Jade spelar Darjosh som har dött. Och den slutar med att jag gråter som ett barn.

Plåtbussen

Efter ytterliggare en tur i Birkelundens söndagsmarknad kommer jag hem med en plåtburksbuss med hjul som snurrar. Nu har brandmännen en vän vid fönstret.

Swing time!


Har en kärleksrelation med den här scenen just nu. Man kanske borde lära sig att steppa. (Eller inte, och bara youtuba sånt här dagarna i ända. Säga upp sig från jobbet. Bli bloggmiljardär. Kunna sitta hem och youtuba för alltid.)

Grünerløkka och min plånbok

Jag och Pernilla tog en kylig promenad till Grünerløkka efter jobbet, soffan fick vänta. På vägen upp för Markveien finns den här mataffären. Det tycker i varje fall jag är ganska roligt.



Sedan urartade det hela. Med en obehagligt lätt plånbok kommer jag hem igen, en kjol och en klänning rikare. Det här är klänningen, svart spets, armlös, helcirkel. Det är den kanske finaste klänningen jag någonsin har haft, där den slutar efter halva vaden och lite till, och fladdrar runt benen och nästan flyter i luften.


Och mitt påslakan är som porslin.

På Maritas Butikk snubblade jag över en gammal plåtleksaksbrandbil som jag fick bråka lite för att få. Den andra kunden gav upp. Den får samsas med chiliplantan jag fick i inflyttningspresent av Pernilla. Pernilla alltså. Galen tjej. Fick ett sms av henne en vecka efter jag fick den. "Du den där spanska pepparn är jag lite osäker på om den faktiskt går att äta, hade liksom inte tänkt förgifta dig." Galen tjej, den där Pernilla.


Jag menar hade jag velat bli förgiftad hade jag bara behövt köpa lite mat på Gifto Mat.

Vinterkyla



Hank Williams Sr. sjunger in den førsta helt riktiga vinterkylan i mig; luften stelnar till is när man andas och det luktar nästan røk.

Hem till en nymøblerad lägenhet och soffmys i stora varmt bruna soffan.

Hellzapoppin'




Halloweeninspiration


Då jag anordnar tidernas mest legendariska allhelgonafest, Bonejangle's Halloween Drink-up Celebration, frossar jag i maskeradbilder och läskiga masker av osyrad kartong. Det ska bli ett hav av cocktails och groggar, whiskeyglas och blodvin och blåmärken och stryptag.

Musiken finns här.

Vill du komma? Släng iväg en rad. Den erbjuder sig att vara andra halvparten av det läskiga tvillingparet i The Shining med mig belönas med priser och kyssar och min odödliga, hängivna kärlek.

Mitt kollektiv är bättre än ditt


Förrätt:
Gratinerad baguette med norsk chèvre från Hauklia, honung och solrosfrön.

Huvudrätt:
Folieknyten med citronmarinerad lax, potatisbåtar och färska grönsaker (broccoli, squash, spenat, cherrytomat, champinjoner, charlotten- och vitlök och paprika) med pesto och parmesan. Rømmesås på toppen när man öppnat knytena.

Efterrätt:
Av Carina hemlagad brownie med färsk ananas, kanel och vaniljglass.

Till det rioja; Marqués de Cáceres 2006, och senare rom och cola och lime. Och den kanske roligaste filmen i världen Four Lions. Se den. Ät maten. Drick vinet.

The Hut-sut Song


The Hut-Sut Song
Med Horace Heidt
Text och musik av Leo V. Killion, Ted McMichael & Jack Owens


In a town in Sweden by a stream so clear and cool
A boy would sit and fish and dream when he should have been in school.
Now, he couldn't read or write a word but happiness he found
In a little song he heard and here's how it would sound;


Hut-Sut Rawlson on the rillerah and a brawla, brawla sooit,
Hut-Sut Rawlson on the rillerah and a brawla sooit.
Hut-Sut Rawlson on the rillerah and a brawla, brawla sooit,
Hut-Sut Rawlson on the rillerah and a brawla sooit.

Now the Rawlson is a Swedish town, the rillerah is a stream.
The brawla is the boy and girl,
The Hut-Sut is their dream.

Hut-Sut Rawlson on the rillerah and a brawla, brawla sooit.
Hut-Sut Rawlson on the rillerah and a brawla sooit.

WORD


The times they are a-changin'


Jag bara lägger den där bilden där så kan vi tillsammans, på olika håll, kontemplera över att världen är ett Titanic som lutar mer och mer.

Sealion



Märket We Are Handsome håller på med en slags art as swimweargrej. Och det är ju beundransvärt (om ni minns Mondrian).

Hur kan det gå såhär snett? Är det någon kvinna någonstans som vill ha en hudfärgad bikiniunderdel med en realistiskt gapande käft med vassa tänder strategiskt placerad över det mer anala området. Jag associerar i varje fall det som något negativt. Men det är bara jag.



Varför suger ni?

Ni har världens sämsta smak. Varje gång jag besöksrekordar är det på så sjukt ovärda saker som sätter mig i en dålig dager. Tänk efter lite nu. Jag tror kanske att jag hatar er.

Jag vill egentligen bara gå och lägga mig och sova ett par timmar, men jag ska iväg på lindyhop nu och dansa och dreggla över snygga män. Så det så. (Gudjagvillbarasovasnällabraentimmevarförhardygnetsåfåtimmaråhguuud)

Om ni för övrigt är i Oslo den 20 november så måste ni gå på The Soria Moria Ballroom, för det är det kanske roligaste jag varit med om. Man dansar hela natten lång, i fina kläder.

Dagens outfit:
Jag är bara allmänt snygg. Skit i resten. (Imorgon ska jag vara hårmodell.)

Harry Potter

Coolaste tröjan i världen.

Tom “Wax Audio” Compagnonis “Stayin’ Alive In The Wall”

Ge-ni-alt.

Film och stil






Everyguyd har kombinerat allt som är bra och vackert med de tre ting jag gillar bäst. Film, mode och design. Det eviga mantrat.

Det är ju geniala filmposters, så mycket vackrare och otroliga.Men skulle man se de här filmerna om man bara förutsatte att de var regisserade av Wes Anderson?

(Rätt svar: JA!)

Att inreda ett rum



Jag är inte knusslig, det är inte det jag säger. Tyget du syr gardiner av måste inte heta Tricia Guild.

Det enda inredningstipset jag har är det jag har följt sedan jag var i tolvårsåldern. Som nu när jag bor i ett sedan tidigare med omaka möbler möblerat rum (en sekretär i al, ett mörkt hörnskåp med färgat glas i kungsblå och gult, svart säng och vit IKEAgarderob) som saknar sammanhang eller någonting att göra med mig. Jag saknar relation till dom.

Då är det prylarna som gäller. Och inredningstipsen:

Om du skulle bli mördad eller försvinna och polisen kom dit; vad skulle de tro att du var för person?


Så nu hänger skisser och oljetavlor uppe, jag har gömt de dåliga böckerna, men låter de otroliga och imponerande stå framme. En pysselsakergömma i sekretären.

(Rummet känns fortarande tomt, det är stora vita väggar. Om ni har en vinröd arabisk matta som får plats hos mig, så tas donationer tacksamt emot.)

(Bild via apartmenttherapy)

Höstluften kommer inte från fjorden



Det luktar trettongradig luft och löv och blöt asfalt när man väntar på bussen.

Det känns som att allt går så långsamt, som att man går i vatten trots att allt händer fort fort i ultrarapid och jag vet knappt vad jag gör men jag gör det ändå.

Jag får gratisbiljett till The Baseballskonsert där jag hjältemodigt hindrar slagsmål. Träffar vänner jag inte visste att jag hade. Bjuder Pernilla på en spontan middag bara vi två, hemma hos mig. Nästan som en date. En kvinnlig bromance. En hoemance. (Ni vet var ni hörde det först när det catchar on). Har knappt lediga kvällar.

Jag är livrädd för hur det kommer kännas när allting saktar ner, och det plötsligt är julafton och jag sitter ensam i Kværnerbyen med massor av vin och glögg, långt hemifrån, röker på balkongen och sjunger stilla natt för mig själv med Baileys i kaffen. Jag försöker att romantisera bilden för att slippa bli besviken över att ängsligt spöka runt i lägenheten och hoppas på att någon är där, trots att de enda fotstegen är mina egna.

Jag tror att det är bäst om jag bara gör utan att tänka efter nu. Att tänka är överskattat. Jag vill göra misstag och vägra lära mig något av dom nu ett tag.

(Tack för besöksrekordet, bockar och niger.)

Aftonbladet tror nog att vi är lite dumma


Vad skönt att Aftonbladet skriver ut att det är ett montage.

Ett tag trodde jag nästan att tre flygande huvuden flöt i bubblor över Stockholm. Aftonbladet tror nog att vi är lite lite dumma. Men det är okej. Jag tycker att Aftonbladet är dumma tillbaka, och då blir det maktbalans igen.

Dagens middag


(bild via svenskt porslin)

Vitlöksstekt färsk spenat, muskotstekta champinjoner och smulad chèvreost i färsk pasta med honungsgräddsås, olivolja och citronskal. Och så kall kall White Chapel.

Den ni. Pernilla kommer inte veta what hit her.

ergo sum

(bild via olelynggaard)

Jag bor, ergo sum.
Första natten i nya, fortfarande fabriksstela, sängkläder och i en stor ny säng. Rummet luktar annorlunda än vad jag är van vi, men på ett bra sätt. Sov med fönstret öppet och hörde bilarna på avstånd.

Det har hänt mycket i det sista. Smyckesmodevisning för Ole Lygnggaard Copenhagen (uppklädd till tänderna, låtsas passa in, springa när man fått goodiebagen efter att ha svept gratischampagnen) och ett nytt jobb som barista.

Det känns som att jag lever på magkänslan just nu. Allt som bubblat under ytan, små tvivel eller saker jag inte varit nöjd med i livet kommer fram och så ändrar jag det. No regrets och allt det där. Plattan i mattan.

Och så på lördag ska jag och min nya rumskompis Silje på The Baseballs, liksom av en händelse. Det här blir bra, väldigt väldigt bra.

RSS 2.0