Night Terror


Jag önskar att snön inte föll så stilla och odramatiskt och tyst. Det får det att kännas mer som kärnvinter och fallande aska än en magkittlande upptakt till julmys och grandoft och allt det där.

Den lägger sig inte i drivor. Den ligger bara som små puderstråk som vägrar fästa vid marken, och pytsas runt lite lojt av vinden. Som små små sanddyner.

Det som rök i första chockvågen var mobilen. Och Ipoden. Och mitt humör. Och min vänstra fot. Och min ekonomi.

Och på balkongen står allhelgonahelgens pumpa och hånler åt mig. Det jävla svinet. Ingen sympati finns att få. Håhåjaja. Jävla skit.

Soundtrack

(bild via graphicsfairy)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0