Lifestyle moodboard



Det finns inget att säga. Bara att se.

Återuppståndelsen

I April ska jag uppstå, efter tre månaders dvala, skendöd och självbedrägeri. Jesus klarade av det på tre dagar, men vi andra får arbeta lite på det.

I April ska jag strunta i kläderna, böckerna, sluta låsa in mig snygghet och historier och andras liv.

I April ska jag bara måla. Försöka sluta dricka, förutom under en helg där jag i vodkaberusning (som nästan gör mig skendöd igen) ska måla ännu mer. Skissa och kladda.

Jag är för dum för att skriva, för ful för att sy, för pretentiös för att vara en vän. Ingen och inget ska betyda något längre.

Jag ska återuppstå, nytvagad i klorin. Klädd i bara vitt. (Jag är som Gandalf och Jesus).

Nu går världen under

All tågtrafik i hela Norge ligger nere.
All.
I hela Norge. Det här den andra av apokalypsens 7 horsemen. Först dog vissa kontokort i Norge. Sedan detta. Vi är insnöade. Vi sitter fast. Vi är utom räddning. Groruddalen kommer snart fyllas med vattenmassor.
Farväl.

Thank god it's friday

Inte för att bilden har något med inlägget att göra, men jag ser er alla. Jag ser er göra hemska saker.
Ikväll blir det någonslags fest här hemma. Jag har fått min städhjälp Esperanza att dammsuga västflygeln och polera silvret (jag räknade det efteråt, jag SER allt). Det röda luftas vid källaren, det vita ligger på kylning. Luften ligger tung av cigarrök och tunga tyger, men våren sipprar in genom fönstret. Det luktar regnvåt gata och pollen.

Tanja och den Tyska Flaggan

Min stiløvertygelse och stilkænsla går int bra ihop alls.

Jag har lagt upp långtgående planer på hur pastellig och blek jag ska vara under våren; ljusgul, lavender, daggblå, puderrosa, utspætt kaffe.

Klart jag kommer hem med en femtiotalsklænning i svart, vitt, knallgul och -rød. Istællet før flytande våraningar ær jag den tyska flaggan; hård, omutbar, någorlunda arisk, distinkt. Randig.

Varfr vill inte hand och tanke samarbeta? Varfør vet aldri den høgra handen vad den vænstra gør? Nervfel. Men vacker som tusan ær den, vid och getingmidjig.

Allting dör till slut

Två stationer ifrån oss började 12 godsvagnar rulla idag. 3 dog, en saknas.
Och på Ls jobb dog en man av hjärtattack. Han hade en son.
Världen känns ganska trist just nu. Inte bara mina plantor dör i det skumma källarljuset.
Men de säger att värmen kommer snart. Och min norska deklaration ger mig en fin sommarslant. Inte för att det köper bort de barn och fruar och män och mammor och pappor och syskon som förlorade någon nära idag. Jag tror att solen gör dom arga. Varför ska världen få fortgå som vanligt?

A whiter shade of pale

Igår hände en stor sak.

Jag såg en tvättäkta albino för första gången i mitt liv. Det här känns stort.

Dagens visdomsord



Braziljackfågeln säger:

Do not follow your dreams. Your dreams are insufficient and stupid.

Tjejen på bilden är oss alla

Alltså jag fattar ju jag också att det här är astrist att läsa när jag är glad, sansad, förälskad och sånt. Fyfan vad trist. Det är vårens fel.
Jag lovar att göra mitt bästa för att deprimera mig, melankolisera och alkoholisera mig. Je vous promis.
EDIT:
Eller vafan, det är ju ni som är allvarligt sämst i världen på att kommentera. När jag träffar er ska jag sparka på tuttarna och bita er ashårt. Skärpning. Ni suger.

Ett öga rött

Idag är ingen bra dag.

Mitt öga är uppsvullet och igenmurat rött. Håret hänger i sjok runt huvudet. Kläderna (tråkjeans, tråkjobbtröja, tråkförkläde, tråkjobbskor) är smutsiga och obekväma. Och ögat, ögat, ögat.

But you should've seen the other guy.

Ett gigantiskt misstag senare

"Själv tror jag inte på naturen som överordnad kulturen, jag tror inte att det går att skilja det ena från det andra. Kulturen är sprungen ur naturen, menar jag, och det var och är ett gigantiskt misstag att försöka separera dem båda."

Så flott formulerar sig Lisa Magnusson som skriver krönikor på Aftonbladet. Det var i ett svar till någon abortmotståndare, men jag tycker att det hon skrev där var allmängiltigt.

DIY Dollhouse Dress



När jag läste Style Rookie så snubblade jag över den här bilden (det är Carey Mulligan i någonslags Prada tror jag, någon rödamattangrej).

Då kom jag på att jag fick en klänning av Sofie för några månader sedan  som påminner om den där lite grann i snittet. Sedan kom jag på att den gick att vända ut och in också, så att den är matt istället för blank, för fodret är snyggt och vändsytt och saknar lappar och tvättråd efter mig och min sax.

Så det är ju klart att jag får försöka få tag i minatyrkitchen supplies och handsy en del framöver. Jag kan bli den snygga husmoderns svarta dröm, leka Prada i nästan-gratis och vara vackrast i Oslonatten.

Nu återstår det bara att hitta en butik som säljer små bestick, minitekoppar och dockhustillbehör. Vet du var det finns?

Paris, s'eveille.

Den enda sättet att möta Paris i en ljummen juni är i kimonoblus i anemiskt blekblå och kort fjunigt hår.
Min systers värdfamilj bjöd på kall äppelkaka och hemgjort iste i Laurents atelje; stora pastellhästar stegrade sig på väggarna, hela vägen upp till loftet. de hade ett panoramafönster mot Quai-de-Seine. Stalingrad ser fint ut, men dagen innan hade de vinsjat upp ett lik ur vattnet.
Pappan var konstnär, mamman shiatsuinstruktös. Och pappan utropade titt som tätt: "C'est sublime!". En man för överdrifterna.
Min syster tog hursomhelst studenten på École Suédoise, så vi var där. Alla tjejer grät, många skulle flytta hem och så. Jag minns inte att man var så liten för bara tre år sedan (jag vet att jag är dum i huvudet).
Hur som helst, det var lite som Hitta Valle (och Valles frankofila syster):

Sex med Colin Firth



Nær jag fylde 21 fick jag en biocheck av mina fina kollegor. Imorgon ska jag anvænda den på A Single Man med Sofie.

Det finns ingen vackrare man æn Colin Firth (Førlåt Edward Norton, du vet att jag inte menar det egentligen) och ingen vackrare kvinna æn Julianne More. Och inga snyggare slipsar æn de smala. Och ingen vackrare færg på kostymer æn bruna. Kan inte hålla mig.

Tralala lilla molntuss



Trots att fredagens regn tagit udden av isen och snön ligger känslan av dunmadrasserade gator och fjorddimma kvar.

Klär mig helt i vitt idag. Vita ben, vit kjol i någon slags krossad mjuk tyll, vit hålad spetsblus med pärlemorknappar; huden lyser nästan lika vit igenom. Ovanpå vit basker, vit kappa, blekrosa sjal med vita blommor. Vita vita kinder.

You are not a unique and beautiful snowflake.


Och så smutsiga svarta jodhpurs.

Nu ropar de på mig uppifrån. Jag ska springa äranden för jobbets räkning. Växla mynt klirr klirr, köpa de saker som vi aldrig fick med gårdagens leverans. Jag är ett busy little bee, trots att det är lördag.




Blekhetens triumf!

De vita tightsen är funna! Lindex är räddningen, Lindex är Jesus, Gud och Satan på samma gång! Lindex är två par för 79 norska dollars!

Jag är lycklig.

Drop acid on a dress

Se inte på mig, se på mönstret på sjuttiotalsklänningen ifrån Trabant vid Youngstorget här i Oslo.
Fjärilar, blommar, rankor. Psykadelica. Den är knappt knälång och A-linjeformad, med ett band som man kan knyta framåt eller bakåt: fram - gravidklänning, bak - empiresiluett.
(Och se att det är min begåvade far som tagit bilderna).

Doing the home-made sushi dance

Min praktkarl har under min sista återhämtningsdag lagat hemlagad sushi, och jag gjorde gino och glass (okej den köpte jag) till efterrätt till... middagslunch? Känns som att det borde finnas ett fyndigare ord för det.
Som brunch för breakfast/lunch. Lunner? Dunch?
Gott som tusan. Nästan lika snyggt som på den stulna bilden.

Ljusblå klänning

Modet har dött. Kläderna har ruttnat.
Det enda som finns kvar i min garderob är en klänning, samma färg som himlen på vintervåren (klockan 14.30 på dagen). Sveper runt i den, blek blek blek, och blekare ben. Vintern har varit lång.
Min farmors hår var gråvitt (samma färg som himlen under den först höststormen, precis när det skymnat) när vi jag bodde hos henne några dagar nu. Jag har varit i Linköping. Vi spelade kort. Det först hon sa till mig var en undran om jag var gravid.
10 timmar buss dit, väcker Fanny vid 03.45 fredag morgon. Jag hinner dricka vin, äta ost, kex och träffa den nostalgiska skaran i en blinkning innan jag blir tilldrämd i bakhuvudet av helvetessjukdom. Ägnar två nätter hos farmor sedan för återhämtning. Tycker fruktansvärt synd om mig själv, i vanlig ordning. Mår skit. Läser sju böcker (American Gods, Fight Club, Änklingen, White Line Fever och några jag har glömt). Sedan plötsligt är jag på tåget mellan Karlstad och Oslo och allt är som det ska.
Alldeles som vanligt. Men modet har dött, men det är helt okej.
(Och så har jag ätnligen en dator också! I'm alive again!)

Mat för Mästare

Det blev rosmarinmarinerade rotfrukter och rödlök i ugnen, lax i ett täcke av fetaost, créme fraîche, citron, örter. Avocado och tomatsalsa, kall söt chilisås och mätta, mätta magar.

Lagom mycket öl att dricka till. En kaffe och en cigarill till efterätt.
Och innan såg vi en film som gjorde mig helt till mig - Death of a President.

Min pojkvän är en mästerkock, och L en oslagbar initiativtagare. Det är inte dumt att bo i miniatyrkollektiv ibland. Inte alls.

(Ingen bild på maten, för mat ser alltid asäcklig ut på fotografier. Om man inte fuskar.)

Googla Translate - den hemliga webpoeten



Efter att kvällen dött ut roar jag mig med Google Translate och låtöversättningar.
Jag snubblar över lite vardagslyrik och situationskomik i samma låt, Seu Jorges bossanovatolkning av Life on Mars (ifrån Wes Andersons Life Aquatic with Steven Zissou).

Jag vill öppna luften du
Hans makt kommer från solen
Mina mått
Därefter kommer
Låt oss leva livet
Och då det gäller
Om du inte förlorar vem jag är
Jag vill flytta
För ett Life on Mars


De tre språkens missförståelser och teknologiska lost-in-translationismer blir med ett knapptryck poesi.

För att inte tala om följande lite mer svårfatteliga misstolkningar ifrån samma låt:

Och låt slip de dåliga systerwebbplatser
Och om framtiden gör alltså
Vill inte gå bo i kr


Så med en kaffestinn, fnissande hälsning till alla dråpligt dåliga systerwebplatser;
Godnatt.


EDIT:
För ett gott skratt att förlänga ditt liv med, översätt Jacques Dutroncs J'aime les filles till svenska med Google Translate.

Jag citerar:
Jag gillar tjejer masugnar
Jag älskar tjejer som arbetar i kedjan

Om du gillar det här, ring mig


Jag gillar tjejer med pappa

Sparven och Vargen får en ny vän



Han heter Kulspetsugglan. Han är klipsk men lite spattig. Lite nervös, har höga krav på sig själv. Ibland otroligt lugn. Kulspetsugglan är nog lite tvetydig.

Fanny frågade ifall Sparven och Vargen var hon och jag. Hon kanske har en poäng. Jag vet bara inte vem av oss som är vem och så är fallet. Vi är nog båda två, samtidigt.

Fortfarande kulspets på kopiatorpapper, den här tog längre än min lunchrast. Jag känner en trängande känsla av att jag målar in mig själv i ett hörn. Jag måste rita ett djur om dagen. Kanske tills jag dör.

Sparven och vargen



Sparven kan flyga i 60 km i timmen, om han bara vill. Han kan härma svalornas och skatornas läten, men också bara om han vill.



Vargen är missnöjd med sin lite utsatta situation. Han tycker att Gud är död.

Där har ni början på det hela. Blå och svart kulspets mot kopiatorpapper av låg kvalitet, två lunchraster utan mat men fokus.

Kragtagande

Har tagit mig i kragen nu och brjat gøra en header hit.

Hittills har jag bara hunnit med en missnøjd varg. Idag ska jag gøra gråsparven.

Vår och Eran



Idag var solen uppe nær jag gik ner før snøbacken mot tågstationen, och dalen badade i ljus, och det var gott.
Fick samma rastløsa fjæril i magen som man får førsta krokusdagen, ørsta utan-jackadagen, førsta fågelungedagen.
Det kænns stort. Det kænns bra.

Førsta barfotadagen ska jag spela Come give me Love på lagomvolym, och tænka på att promenera runt Stångån i Linkøping och gruset mellan tårna man får dær. Sedan kommer jag sækert att vilja gråta.

Jag har blivit blødig och sentimental på ældre dagar. Men nu vaknar allt igen, och allting blir okej

Lite som syndafloden kænns det. Eller the rapture.

RSS 2.0