Hemmaspa


Varje gång jag stänger på jobbet försöker jag som regel låsa dörren med min hemnyckel. Jag tror det säger något om min relation till arbete.

När jag väl kommit hem är jag så uttråkad att jag lägger en såndär peel-off ansiktmask. Medan den torkar låtsas jag att jag är Patrick Bateman. När jag sedan står framför badrumsspegeln och drar av den i sjok, som störande nog är hudliknande, låtsas jag för en sekund att jag är med i The Shining. Innan jag kommer på hur patetiska mina kvällar kan vara.

Mitt liv reduceras mer och mer till populärkulturella hållpunkter. Hämtar relationsråd från Sex and the City liksom (för vilka jävla relationer tänker ni då, haha tänker jag då) och sätter upp bilder och mål för min drömman utifrån Patrick Jane i The Mentalist (den kärleken dör aldrig gud vilken man).
Sedan använder jag tio minuter åt att massera in ansiktet i en Night Serum från Estée Lauder, någon gratisgrej jag fick när jag köpte ett jättedyrt läppstift som sedan försvann. (vem i hela världen köpa dyra nattserum, vad det nu är)

And what is worse:
Samtidigt som jag gör allt detta försöker jag planera mitt sparande och väger för och nackdelar för fonder.

Mitt vuxenliv är inget vuxenliv. Det är ett låtsasliv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0