Pärlplatteri



Har nu helt regredierat; månader som dagisfröken har tagit ut sin rätt.
Ägnat dagen åt att lägga pärlplattor, och gårdagkvällen åt att göra halloweenkort. För att det var för tidigt att göra julkort. Jag är bra på att vara barn. Jag har rutin. Jag har varit ett barn i flera år av mitt liv.

Alla män jag gillar dör

Fan.

Carradine, Larsson, Floyd. Alla. Varför inte Hilton, Lohan... Jensen?

(Dagens outfit: höstmyssticketröjan jag hittade på thriftshopletande. Svart, benvit, mossgrönt, vinrött och senapsgul.)

Allt dör. Det är höst. Alla gamla, mysiga män faller av träden och skräpar på gatan (i tidningar på gatan egentligen). Mitt humör följer deras trend.

Skorna




Dom här blev det istället. MC-boots kräver mer stake. Jodhpurs blir bra.

Ulf :(

Nu har Ulf dött också. Alla jag gillar dör. Jag är en inverterad Midas där allt jag rör vid vittrar sönder, förvandlas till bajs och smegma. Fasen. Carradine bev strypt i sexlek. Vad har hänt med världen?

5 små apor...

...hoppade i en säng. En föll ner, och slog sitt lilla huvud. Fyfan vad det bultar just nu. Dunk dunk dunk. Bara dunk.


Rammeverk



För att fira Scanpix jubileum har den ambulerande utställningen Rammeverk, Ramverk, gömt sig i Östbanehalen vid Oslo Sentralstasjon. Det blir som ett tidsdokument av mediabilder - det enda riktigt roliga är egentligen Mote og klær, som tuggar en stor bit av Scanpix/Condé Nasts arkiv under 50- och 60-talet. Skarpa siluetter mot monokroma studiobakgrunder, tranlika halsar och tjockeyeliner. Dyra silkesstrumpor i svarvade ben.

Något att göra om du väntar på tåget.

På tal om det...

...vem i helvete döper sitt barn till Tjostolv? Eller Hege, Maren eller något annat av de helt störda namn som finns i Norge. Sadistmorsor.

Att dömas till döden med stil



Det här är Tjostolv Moland och Joshua French. Dom är norrmän.

Dom blev åtalda, och fällda trots sitt nekande, för mordet på en kongolesisk chaufför nu för en tid sedan. Dom blev dömda till döden. Kongo hävdar att dom arbetade för den norska regeringen.

Dt enda jag kan tänka på när jag ser bilder på Moland och French, i Dagbadet, VG och alla andra tidningar här, är hur ofattbart stiliga de är. Ibland ser förstasidorna ut som editorials med dokuinspiration. Det känns arrangerat. Deras skägg och lockiga nackar består av det stoff som förstasidor vävs av.

Det ser ibland ut som omslaget till en actionfilm. Jag hatar att älska mördare och onda personer men jag gör det ändå. Det är dom som är vackra.

Klär mig i blodrött och kahki just nu; tunn, nästan genomskinlig skjorta doppad i tung röd och vin, svart ben och stor tung svart sjal draperad om överkroppen, nästan för att dölja ansiktet. Khakithights och snörade militärkängor.

Moschino Malino Fashion Week



Bland dagisinspirerade kortkorta klänningar, med mycket ofållat vitt fluff och en oväntad ankapplikation och flickflirtar, så blev jag kär.



Om jag var en rik flicka, lalalala...

Ta av dig din trucker...



Ska åka in till Oslo nu och vara shoppingsmakråd åt L.
Han vill ha en keps.

Det hela kommer sluta med att jag köper ett par MC-boots jag vill ha. Och L får gå barhuvad i den blåsiga hösten.

Dagens outfit: fiktiva kängor. Hemskt humör, bedhead och en vilja att bara sova. Annars bara svart tyg. Och så bootsen.

Spanska sjukan



Har spenderat kvällen med att spara ut håret. Det går långsamt.
Tänk om mansåg ut sådär.

Då skulle jag aldrig spara ut håret.

Actionfilm

Igårkväll när jag tog min godnattcigaret hörde jag polisbilar, såg blåljus mot himlen, och det var nära. Här i Haugenstua där egentligen det farligaste som händer att alkoholisterna som sitter vid Haugenstua Sentrum er om en tjuga till öl.

Nu berättar L att det var en biljakt efter en beväpnad man hade stulet en bil. Sedan hade det kommit helikoptrar, men dom hörde jag inte.

Sånt tycker jag är jätteroligt. Det händer saker nu.

Everything is new, in a retro sense.

Jag insåg precis att jag fortfarande är exakt som jag var på mellanstadiet. Jag har inte ens regredierat i följd till något psykologiskt ögonblick (som Hercule Poirot skulle kallat det). Jag är bara oförmögen att utvecklas känslomässigt, stilmässigt. Eller okej, jag bär mindre blommigt.

Fasen, är det en sådan insikt som gör att man är vuxen?

Kul grej - Trots att jag befinner mig femton år bort, och i ett annat land så finns det två saker som alltid finns femåringar gemensamt.
1. Torr, ljus sand kallas för socker (eller här sukker, dom pratar ju inte så bra, norrmännen).
2. När man gungar bredvid varandra, och hamnar i takt, så att båda har toppar och dalar samtidigt så kallas det tvillingfart.

Kan det vara så att absolut ingenting har förändrats? Varken gungandet, den ljusa, torra sanden eller jag? Trösterik tanke.

Tampongmysteriet tar sig nya uttryck

Jag förstår inte.

Idag ligger en glasögonputsduk, en banan, saxen och min dagkräm uppradade på handfatet.

Något mystiskt är i görningen, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag borde kanske lägga locket på, städa undan, och försiktigt fråga L igen. Nu kom han hem. Jag måste fråga.

Jävla fan



En ungefär såhär bra dag har jag haft. Ett barn högg mig i ögat med en pinne så att det smakade blod. Jag vet inte hur det fungerar fysiskt, men det finns säkert en fullt logisk förklaring.

Dagens outfit; det enda hållbara. Jag drar något gammalt över mig. Det luktar mögel.

Quisling



Tack vare Adam har jag fått Quislingtourettes, på auditionen kommer jag garanterat att nämna Quisling på ett rätt taskigt sätt. Har därför startat facebookgruppen för att få press och därför banga trots att det kommer att ta emot. Om jag gör det så har jag en gång för alla besegrat Oslo och Norge inför mig själv, och kommer att sova gott om natten. Å andra sidan kanske jag sumpar en utmärkt radiokariär. Men det kanske det är värt.

Jag stod idag vid Møllergata 19 där Quisling förvarades innan han arkebuserades. Gestapos högkvarter låg i samma hus under ockupationen. Men föga visste jag detta när jag stod där. Så kan det ibland vara; att samtiden traskar runt i hasorna av allt som har hänt för länge sedan.

Men allvarligt nu alltså...

Vad tusan ska jag säga?

Ge mig förslag. För jag får psykbryt. Anekdoter frågetecken?

Audition



Den tolfte ska jag på audition på NRK P3:s humor- och underholdningsredaktion.
Vad i helvete sökte jag det för?
Jag kan ju knappt norska. Dte lär ju bli humor i varje fall.

Vad ska jag säga?

Färgfält



Det här är min färgskala för dagen; olika grafittoner, clementine och rödvin, pelikanbläck.
Mina gamla rostoranga stay-ups från H&M, knästrumpor doppade i Chiraz, svart plisserad kjol. En liten hårfjädervippa i svart, det skriker tjugotal, men idag tillåter jag mig att vara klyschig.

Ninii SS09



Svensk design är ofta kul att hålla ett vaket men skeptiskt öga på. Ninii är ett exempel på sådant som slinker förbi med stämpeln 'svensk' eller 'skandinavisk' utan att bli en kliché. Har tråkigt nog inte släppt något för höst vinter, men jag bläddrar istället runt på hemsidan och drömmer om våren, blåsiga klippor i Skåne, och mina yngre tonår.

Tampongmysteriets upplösning

L erkände alltihop. Att han aldrig sett en tampong uppsvälld i vatten, och var tvungen  att pröva. Jag frågade om alkogelen och saxen, men han svarade aldrig riktigt. Han lovade att köpa en ny, men jag sa att det var okej.

Nu känns allt mycket bättre.

Sex med Gabi Trinkaus' konstverk.



What's sexy now.

Hon har vernissage i Stockholm nu snart, på Galleri Andersson/Sandström.
Tycker vanligtvis att ställningstagande konst är ful, men det här är fint.

Tampongmysteriet

I morse när jag borstade tänderna låg dessa saker noggrannt uppradade på tvättfatet:

- En tampong, uppsvälld i vatten.
- Alkogel 85
- En Sax
- En kam

Jag konfronterade dom jag bor med, min pojkvän och en vän från gymnasiet. De båda är ju män, så jag förstod aldrig vad de skulle göra med mina tamponger, alkogel 85 och allt det andra.

Ibland faller regn på Gotland



Idag känns det som den första riktiga höstdagen. Hösten har legat kall i luften flera veckor nu, men eftermiddagarna har varit varma och färgglada. Nu faller regnet så att Groruddalen nästan fylls upp till brädden så att vi drunknar i höstmys och stora oversizehalsdukar.

Bilden tog jag i våras när jag och en vän promenerade i Vadstena för att köpa glass. Kylan låg kvar i luften då också, och molnen var höga som berg och fulla av kontraster. Men vi visste att det var vår och därför var vi glada. Idag får jag besök av samma känsla igen. Fast nu i ett annat land, utan vän.

Söndagsklär mig just nu i lila Nalle Puh-pyjamasbyxor, mina läsglasögon, randig oversize t-shirt och ögon trötta av att spela Oblivion. Jag köpte det til min pojkvän igår. Han beskrev det som något som kanske skulle innebära slutet av vårt förhållande.

Gå inte ensam ut i natten



Den här boken måste jag läsa. Jag är liksom förälskad i Kjell Westö. Vill någon i Sverige vara så snäll och skicka den till mig, som gåva?

Det bästa i världen (och lite av det sämsta)



Den bästa...

...mascaran: Yves Rocher Luminelle Ultra Volume (sämsta: Nivea Volume Nanodefinition). Varför har mascaror så löjliga namn? Vi tror inte på vetenskapen längre, vi tror på något som är mycket mer esoteriskt och gränsfall oförklarligt. Annars är det för simpelt för oss. Vetenskapen är, likt Gud, död.

...bas-tshirten: En vit asymmetrisk från Red Label (?) på Carlings av alla ställen. Överdrivet enkel modell med med halskomplicerad skärning och bra båtringning.

...boken i världshistorian: The Catcher in the Rye av J.D. Salinger och Vådan av att vara Skrake av Kjell Westö. (Den sämsta: Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson).



...antedeluvianismen: Tändstickor.

...regissören: Wes Andersson.



Idag klär jag mig som Adrien Brody i The Darjeeling Limited, och beter mig nästan likadant. Vit skjorta med rund krage, solglasögonen i pannan trots molnen. Läderbälte och ett svart halsband. Det här blir en dag inlåst i källaren. Lyssna på det här.

Sex med Jennifer Aniston



Hur kan man inte vilja liksom smeka en person som säger såhär, som ett tips för bantning:
"Den är genomskinlig och innehåller inget socker."

Om vodka.

Det är min metod för viktminskning. Det och fettmetoden. Jag har hört att det ska funka i reklamen. Och transparans är ett giltigt argument. Faktiskt.

Sex och droger och indie

Är full. Eller berusad.

Vi talar om droger. Jag gillar nikotin, alkohol i rätt form, tein och kaffein. Fast det är inte dom vi talar om.

Klär mig i ett suddigt filter ikväll, framför ögonen liksom. Naken, men klädd i ridåer och transparanta tyger och annat som döljer, i egenskap av att visa. Lyssnar på Lover Man med Julie London. Det känns som en passande sak. Nu spelas Antony and the Johnsons Hope there's something på hög volym. De var i Oslo nyligen men jag missade dom. Det är mitt supermejtjy som talar.

Mejtjy är egentligen en böjelse av ryskans ord för dröm, men i en bok som jag i fyllan och villar glömt vad den heter beskrivs det som en förmåga att liksom ödelägga, dra till sig olyckor. En slags missödesöde.  Det lurar i min livslängd tror jag. Jag har för höga förväntningar på livet, och för lite kamplusta.

Sex med allt jag ser



Just nu jag beredd att göra vadsomhelst; är upprymd och euforisk, nytvagad och ren. Väldoftande.
Anledning?
Pengar. Pengar vill säga Kappa från H&M Trend. Vill säga helg.

Just nu är jag beredd att ligga med indiern i kassan på Kiwi där jag köper öl och syrad mjölk. Jag är beredd att ligga med alkistanten vid Haugenstua Sentrum.

Helgen känn stor och fin och kulört så jag klär mig därefter; Korallrosa rosett i håret, fotknölslång kjol från 70-talet med bruna, rosa, lila blommor och hög midja i amishmodell. Svart oversizelinne. Och min kappa från H&M. Tjock svart eyeliner ikväll, vill vara lika tung men överdrivet glad som Brigitte Bardot.

Dvala

Gröruddalen är kallare än någonsin så här dags på morgonen.

Dagens outfit: Alla kläder i gareroben, blåa läppar.

Ibland önskar jag att jag vore arbetslös.

Förstör dina kläder, DIY dadaism



Idag fick jag tre teckningar av barnen på barnehagen där jag jobbar. Ikväll ska jag måla dom på linnen och tröjor. Jag fick två bilder på flickor och en på regnbågar, hjärtan, trappor och barn.
Jag ser det som ett logiskt steg i min pågående regression som utlöses av diverse mellanchefers byråkrati, och det faktum att Huckleberry Finn har försvunnit ur musiken. Nu bor Captain Ahab där. Den oförlösta rädsla som bor i oss alla istället för det lekfulla, naiva, glada och enkla.

Den sista tröjan ska jag täcka med Chaneltecknet. Under står det Ceci n'est pas une Chanel.

Jag ligger hellre med Marc Jacobs än Jimmy Choo

Jimmy Choo... Den 14e November slpps han på H&M, dam, herr, sko, väska. Vad jag om jag hade en större pinne i la derriere än vad jag har nu hade kallat för ett helhetskoncept.

Det är ju små platta nitar som på allting annat. Jag ser inte kreativiteten i det. Jag tror att jag är trångsynt. Det är rätt sjysst. Då föredrar Marc Jacobs nu.

Mest för att han har med fannypacks. Fannypacks på vitapudrade japanska dockor som stapplar fram över podiet.



En fannypack.


Min favorit i år. Hon är ett skissblock, en streckgubbe. Je l'aime.

Jag ska sitta i Mall Santas knä utan att dra honom i skägget



Lyssnar på jullåtarna om och om igen. Har episka planer för årets pynt, årets hemgjorda glögg (vodka och Blossa, mest vodka). Nu ska jag gå ut och plocka rönnbär för att trä på varptråd och torka till långa mörka girlander. Fram till första advent, då de hängs upp i väntan på granen, får de fungera som långa, organiska pärlhalsband.

I övrigt: vit vadlång klänning, blek hy, nästan transparant blåtonad i det svaga stearinljuset. Barfota.

Spring är ett kött som sitter i benen



Jag och pappa, Göteborg, ages ago.

Idag klär jag mig i en blandning av nittiotalets gråa, duniga, uppfluffade och samtidigt strama och barnsligt glada färger; solkig korall, ful plastklämma i håret. Kalasbyxor med lite hål. Mintgrön Mimmie Musnostalgi.

Mina enda intelligenta samtal just nu förs med treåringar, på jobbet. Jag påminns nu på mitt tjugonde år om hur allt var. Kroppen var full av skam, glädje så stor att den slapp ut i skrik och spasmer, knäsår. Benen var dock fulla av spring. Ibland kändes det som att spring var ett slags kött som satt i benen. Och allt löstes med plåster. Jag tar ett steg tillbaka i allt idag; kläder, känslor, stil. Hittar nya färger. Min värld är otroligt liten idag. Jag målar prinsessor på interneträkningen och går ut och röker nu.

Så därför klär jag mig idag i ful dunjacka i grafitgrått, velourbasker som lämnar muddmärken i pannan. Vad som en gång var klart rosa. Något blommigt. Tror att jag lyckas blanda hela min barndom från 3 år till 6. Dom åren var så bra att jag knappt minns dom.


Vem ska nu laga min mat, och vem ska göra alkoholism okej?



Godnatt mysgubbe.

Haider Ackermann AW09



Jag var måttligt road över hans kollektion AW08 ("För rynkig, men grymma kappor" tänkte jag), men nu må jag sälla mig till den konformistiska skara Haideranhängare som skanderar hans namn längs med gatorn i Det Offentliga Rummet. "Haider! Haider!", hör man längsmed Boulevarderna.

Jag stämmer in i sången. Trots att han snuddar vid lårhöjd på bootsen. Det kommer aldrig att bli okej. Konceptuellt - ja, på en människa - nej.

Det jag egentligen attraheras av är nakenheten. Jag vill se mer tuttar i modet.

Brazil Jacks Manifest



Jag lovar och svär att aldrig berätta sanningen, hela sanningen eller knappt ens delar av den.
Jag lovar och svär att alltid bete mig som en oförbätterlig konformist i jakt efter originalitet och berömmelse. Precis som alla andra.
Jag lovar och svär att vara en glad och förnöjd person, men enbart pålysa om mina nervösa, ledsna, missnöjda sidor.
Jag lovar och svär att överkommatera och strössla med bisatser.
Jag lovar att dricka för mycket.

Jag lovar och svär att urskiljningslöst betrakta wikipedia som sanning.
Jag lovar och svär att aldrig källhänvisa.
Jag lovar att använda andras bilder.

Jag lovar och svär att bete mig som att jag vore förmögen.

Jag lovar att vara pretentiös, ty däri finns ljuset;
Jag lovar att använda semikolon opåkallat.

Jag lovar och svär att dyrka Ordet, Konsten, Musik jag knappt ens gillar (men få har hört talats om den, eller alltför många), Antedeluvianism, Dilettantism, Linda Leopold, Captain Ahab och den Heliga Alkohol som doppar huvudet i glömska och arrogans.

Ty Riket är ditt, och Makten, och Härligheten. I Evighet.
Amen.


Den bästa modellen just nu



Det här är min absoluta favoritmodell just nu. Så otroligt vacker, på ett androgynt sätt i den senaste Bontidningen (annivarsaire 50, grattis Bon) och på ett kontrastfyllt sätt. Mycket talang.

Sara Blomqvist från Mikas, att hålla utkik efter.

Norsk valvaka



Igår och idag läggs de sista rösterna i det norska Stortingsvalget. Jag tänker mig att natten blir spännande för de som är vakna - norsk politik är inte statisk i sina allianser eller blocktillhörigheterna. Själv ska jag sova, jag saknar stemmerett och genuint intresse.

Det enda jag egentligen just nu tänker på är att jag vid midnatt får lön. Det känns som kvällen innan julafton - ser framför mig morgondagens eftermiddag. Då köper jag en underbar kappa och transparant, midnattsblå T-shirt  från H&M Trend och letar skor. Frotterar bland ansiktscrémer. Frossar i välgjord espresso och nybakt. Klär mig opraktiskt men underbart - snävt och överdrivet och alldeles...alldeles underbart.

Sex med Madonna



Jag saknar Luis Vuittons vårkampanj 09. Hatar vanligtvis stjärnmodellande; Rihanna i editorials, men jag smälter för Madonnas åttiotalsandandes sminkning och hår, det smutsiga golvet. Slitaget på stolsbenen.

De lyckas med det en kampanj ska - ge värde åt tyg och plast. Ge en idé om en livsstil. Få oss att youtuba Like a Virgin, bli upphetsade för att sedan inse att det är en femtioåring som får oss att andas tungt.

(Sanslöst fula, oinspirerade skor. Skämmes, Marc Jacobs. Skämmes)

Jag ska sälja min själ om jag får chansen



Det enda jag lever för är pengar.
Jag klär mig i tunt sedelpapper ikväll, matchar med hemgjort hårspänne av mynt. Champagne som parfym. Halsband med norska enkronor som har hål i mitten.

Ibland tänker jag att jag också har hål i mitten, att det är därför jag ser dollartecken i ögonen.

Geld macht frei.

Förstör dina kläder



Från Made Me's Tough Love-kollektion.

Ska spendera kvällen med att förstöra min pojkväns t-shirt: drömmer om att fimpa cigaretter genom, klippa med liten vass sax, peta in fingrarna i för små hål. Under bär jag den svarta, transparanta spets-BHn med långt liv och hyskeknäppning framme, från Lindex Caroline Winbergedition.

Coco Chanel Cowboys



För att fortsätta på ämnet Rubiks Kub.

Fred de Garilhe har designat den här koncepttelefonen för Chanel. En rymdleksak att matcha med släta metall ytor i välvda bågar, futuristkläder och stora metallsmycken.

Vi öppnar den, likt den julklapp vi vill få den i.


Little Boxes



Vaknar upp till en nästan artificiellt blå himmel, bleka takpannor och fortfarande sommargrlönt gräs; nu är det överdraget med en kåpa av frost, som florsocker över fotbollsplanen. Luften är enorm, rymden är ännu större. Allt har tydliga gränser i kylan.

När jag ser nerför backen som leder mot Groruddalens lägsta punkt påminns jag om Rubiks Kub. De röda kubiska husen och de gula, de fyrkantiga välansade gräsplättarna.

Så kan jag inte låta bli att tänka att den enda färgen från Rubiks jag skulle kunna klä mig i är de blåa. Känner för att matcha himlen och rymden idag. Stort och enkelt, rent och skarpt men luftigt.

Godnatt, för fan.

Helgen hade trots allt något i ärmen.

I cocktailklänning (den höghalsade) smet jag ut i natten. Fann en ny plats att njuta av att sänka medelåldern på: Den Åpne Teater. En innergård på oväntad plats, med klängväxter, öppen brasa och böcker. Pretentiöst men avslappnad.

På tåget hem blev jag nästintill slagen i magen när jag skulle sätta mig nerav en fyr. Sedan förklarade hans flickvän att vi ändå inte pratade ordentlig norska.

Näven rycker.

Dunk Dunk Dunk.

Sex med Katie White



Innan jag somnar inatt kommer jag att drömma om lesbisk orgie med Katie White från The Ting Tings. Tjockt lager ögonskugga. På Oslo Sentralstasjon såg jag två kvinnor hångla i slow motion. Det skulle kunna vara hon och jag, tänker jag och blundar. Men det är det inte. I själva verket är sex bara ögonskugga och kontaktsvett.

Hög volym

Hög volym och vackra kläder, fast ensam. Skrik ut det!

En lektion i svart matematik



Idag är det nine eleven.

9/11.

9/11 är lika med  0,818181818. Inte mycket mer än så. Inte ens en hel.


Per Moberg, vad tusan?



Flo Kennedy


Flo Kennedy är inbakad i moln, bomull, popcorn, barb á papa de carnivale, svanfjädrar och läppstiftsdoft.
Jag är inbakad i motsatsen; snäv cocktailklänning, lårlång, höghalsad och svart. Tunna svarta strumpbyxor, trähalsband. Platta skor med dålig hålfotsanpassning. Kaffeandedräkt och bruna tänder. Nikotinsugna fingrar.

Helgen har inte mycket att ge mig, inte mycket att erbjuda alls. Å andra sidan har inte jag något att erbjuda helgen. Det är fair play.

Av någon osökt anledning tänker jag på Per Moberg. Varför?

Whiskey Sour



4 cl bourbon whiskey
2 cl färskpressad citronsaft
1,5-2 cl sockerlag

Skaka alla ingredienser med is i en shaker, sila upp i ett kylt glas och garnera med körsbär och en citronskiva.
Egentligen är det sjysstare att göra en dubbel sats Whiskey Sour och sedan aldrig mer gå upp ur sängen.

Blev bjuden på cocktailfest ikväll, dress obligatoire, men saknar pengar och patos. Så det är rätt och riktigt at efter en hårt arbetande vecka ta en tidig kväll i sängen med en kopp sött, starkt te. (Vem försöker jag lura?)


Dunk

Dunkar huvudet i väggen.

Dunk dunk dunk dunk dunk.

Amen.

Prancing like a peacock



Ain't too proud to beg av Rolling Stones på högsta volym, struttar omkring likt en påfågel i vardagsrummet. Drömmer om mättade färger och fjuniga textilier.

Kolorism



Drömmer om att färglägga hösten i följande färger:

Insidan av näver man skalat från trädet,
transparant silke doppat i Lapsang Souchong,
askträkol svärtat i höstbrasan,
ljusgul som bleka höstbjörklöv,
mörkt mossgrönt.

Néscafé med skummig, oljig yta,
ärg på Domkyrkotaket,
rödvinsläppar,
puderrosa kinder dolda i rouge.

Så ser min höst ut, och i drömmen mina kläder.

Coiffer



Otroligt habegär efter en chopstickcoiffer, den här är gjord av Emelie Ovesdotter.

Matchar med strumbeband och insvept i silkesbadrock, med oroliga steg igenom en herrgård på landsbygden i Devon.

Alla goda ting är tårtor



Gillar att ordet tautologiskt betyder samma sak som tårta på tårta. Jag tänker omedelbart på tårtologiskt - det låter gott i munnen.

If I were an alien



Enligt modemagasin ska vi i höst kura in oss i material från Krypton kombinerat med åttiotalsromantik. Det är en bakåtsträvande futurism jag har svårt att förhålla mig til.

Axelvaddar á la Beyonces If I were a boy, handskar á la Michael Jacksons gravsättning fast i oljig metall. En platta svart plexiglas framför ansiktet. Barocka långhandskar och krinolinputstjärtar i krossad sammet. Fast med platta nitar man pillat loss från skinnjackan.

Dagens outfit: Ihopkrupen i en utomjordisk kapsel för att slippa tänka på tiden och dess framfusiga påverkan. Tillbaka till livmoderskeppet.

6-season run



Sasha Pivovarova ska, enligt ordet på gatan, illustrera en bilderbok för Karl Lagerfeldt. Inspiration från ryska folksagor. Bilden ovan, för Chanel.

Otroligt trött på henne och Agyness Deyn. Otroligt.

The Chloe Tote



Återfunnit mitt etsy.com-beroende som jag lyckats begrava i ett tradera-beroende innan jag flyttade.

Den här väsken, The Chloe Tote, med blekgrå, quiltad insida får mig att vilja hänga över mig tyger från 60-talet, midnattsblå sammet och gardinstroppar som bälten. Amore.

Knark



1. Ring P1
2. Tomatfisk på tub
3. Norska barn som spontakt börjar försvenska sitt språk när man pratar med dom.

Dualiteten



En söndag som denna känner jag mig lugn in i själens eventuella existens, jag känner mig draperad i dyra, tunga tyger som doftar av mättade parfymer från mellanöstern. Jag känner mig tung, rund och kvinnlig som en madonna med fjädrar och myrra.

Jag och R bjöd R:s arbetskamrat på höstsoppa och hembakt bröd, Café Sör bjöd på öl och Oslo i kvällningen. Hösten är tung i dofterna, regnet sveper in allting i sjalar av dimma och flor.

Jag känner mig arrangerat naken; natten har aldrig varit såhär mörk i år. Matdoften, löken i ögonen. Jag känner mig porträtterad och poserad.

Språket

" Intet hårdt som Tyskan
Intet hopplåckat som Engelskan
Intet uppblåst som Spanskan
Intet wekligt som Italienskan
Intet obändigt som Polskan
Intet wildt som Ryskan
Intet bräkande som Danskan"

Olof von Dalin om det svenska språket. I samma anda väljer jag att tillskriva norskan en känslokonformitet.

Hur man dödar litteratur

Jag vill skjuta manusförfattarna på Granada Television - ser framför mig pipan och röken och rekylen som gör ont känns i överkroppen.

Det dom har gjort mot Poirot är straffbart - jag antar rolen som domare, jury och bödel. ("I'm not Judge Judy and executioner!")

I december 1926 blev det stor uppståndelse i engelska pressen då hon var spårlöst försvunnen i elva dagar. Hennes bil återfanns övergiven vid ett kalkbrott. Efter elva dagar återfanns hon på ett hotell i Harrogate, registrerad under sin makes nya kvinnas namn.
Någon gång under 1940-talet skrev Christie boken Ridå – Hercule Poirots sista fall och instruerade sitt förlag att inte ge ut den förrän efter hennes död.

Vem dödade hon egentligen?


The Naked House



Jag saknar min syster som bor i Paris, i The Naked House. Här finns deras vardagskonst, lite som graffiti.

Vilsbøl De Arce AW09



Designduon Vilsbøl/De Arce ger mig gåshud i höst.
Drömmer om att matcha med silveraskgrått hår i knut, rynkor och påsiga knän. Längtar efter pensionen. Tycker att det är passande med helsvart och höst och åldrande hy. Skarpa monokromatiska kontraster.


Lingerie Couture by Carine Gilson



Silke och Chantillyspets, handsydd i Bryssel.
Intensiv kärlek.

Väntar fortfarande på svar från lingeriebutiken, håller tummarna för anställning. Byta bleieskifte till Princesse Tam Tam, alkoholgel 85 till Burburry Brit.

Le nectar des dieux my ass



Det blev inte Kaizers, det blev öl. Öl, öl, lite vin och mer öl.
Jag var inte vid mina sunda vätskor.

Dagens outfit: Bakfylleandedräkt som tar fysisk form i kontakt med syre, pyjamasbyxor i satin och ett tunt lager av gårdagssvettpärlor i pannan. Putmage, chipsmage, läsk- och pizzamage.

The Baseballs



Det finns saker som är bra.

Sedan finns det saker som är bättre.

Fredagen har kommit, snart nog



Regnet öser ner över Oslo. Ölen ligger på kylning. Kaizers genrepar säkert, eller linecheckar eller soundcheckar eller vad det nu heter, det där. En viss känsla av misspepp hänger i luften, Seu Jorge hänger på högtalarna och plockar bossanovaplink på sin aukustiska.

Hur ska man utnyttja en kväll som denna? Kaizers spelar gratis, regnet öser ner.

Bakom Burger King




Det är såhär jag minns Linköping, innan jag flyttade till Oslo.

Oh my darling...



Höstens första förkylning (svininfluensa?) krafsar på källardörren, vill komma in. Halsar SanaSol till kvällsmat, äter mig mätt och syrlig i halsen av årets första, små, vaxiga clementiner. Det smakar nittiotal och sentamentalitet om clementiner - det smakar Göteborgs Drottninggata en trappa upp, det smakar mammas rågbrödbak, det smakar höstlöv och regn som får asfalt att lukta.

Sätter på Madonnas To have and not to hold på låg volym, och långtar tillbaka till barndomens blåmärkta ben. Äter en till clementin, nu regnar det ute och Oslo luktar nittiotal och asfalt.

I Blame Coco avant Chanel



Merde, woman! Je vais devenir lesbienne!

Släpptes den 28nde augusti här i Oslo, biter på naglarna. Det här är en sådan film man ser på bio - jag känner det i fingrarna och tårna. Någon som vet hur den är?

Mamma Mia



Calvino Inman gråter blod i Tennesse, femton år gammal. Jag tycker att det finns en romantisk poesi i det. 
En madonna i Sacramento gråter blod sedan 2005, väntar på svar från Vatikanen.
I Bulgarien svimmar en annan Madonna på scenen under en konsert.

Apokalypsens hästmän?

Dagens Outfit: Blödande ögon, törnekrona, liksvept i lakan.

Cashen rullar in (Det går bra nu)

I verkligheten är det inte svårt att köpa sig vänner.
Det gör man nästan hela tiden.

Nu kan man köpa vänner på facebook också. Den officiella lönen för vänskap verkar ha blivit satt till 1 dollar i månaden.

Jag har börjat skriva fakturor att sända till bekanta, nära, kära, för retroaktiv betalning. Jag är besviken på att ingen har berättat det här för mig tidigare. Jag har gått miste om många kronor.

...a mirror of ourselves, a knotted Venus of our age...



Något av det bästa med Oslo är statyerna. Vigelandsparkens monolit och människor. Stortingets fasad. Mycket luktar jugend och art-nouvaeu, men i Folketeaterpassasjen finner man Myth Sphinx.

Den brittiske konstnären Marc Quinn tog sig tydligen lirkandes in i Kate Moss's byxor. Det krävs nästan att man betecknas som YBA om man ska lyckas med det får jag för mig.

Det här är egentligen den kanske finaste statyn jag vet.

"Kvinna, behövs det särskild porr för kvinnor?"

Ibland förundras jag över aftonbladets sätt att uttrycka sig. Porr är väl redan för kvinnor? Vi är ju inte direkt så utestängda som vi får för oss. Vi har inte en annan sexualitet än män, vi är inte ytterst delikata, viktorianska varelser med oroligt rodnande kinder. Att säga något annat är väl att göra kvinnan som begrepp till en martyr.



(notera: creepy cat under bord)

my boy lollipop



Jag har sett Chanelklänningar så söta att jag vill äta upp dom - let's get literal.



Fredag kommer inte nog snart



I mina drömmar är det såhär jag är klädd på fredag när jag ska gå kilometrarna till Grorud på fredag kväll, precis när Oslofjordens dimma och lågthängande moln lägger sig som ett lock över Groruddalen där jag bor. I mina drömmar blir ballerinorna daggfuktiga, men inte våta, lagom tills vi är framme vid scenen. Och sedan så börjar dom att spela!

Men jag har inte en stormhatt, eller en våldsamt plisserad klänning. Jag ersätter med en vadlång, svart, veckad kjol med skarp midja och klockad halvcirkelskärning och svart linne. Till det stort trähalsband, vit basker och jodphurs.

(Seriöst, vad är det med att hålla sidenband?)

Trimbach



Inatt drömde jag om ett glas Trimbach Riesling Cuvée Frédéric Émil årgång 1996. Jag drömde att jag drack det.
Det är det godaste vinet jag någonsin druckit. Det är som en hinna av tunn olja, eller plastfolie i munnen, och sedan mycket petroleum och mineral och äppelkart.

Som jag skrev om på herecomethepeopleingrey så är jag så trött på öl. Eller till och med alkohol. Det finns ingen tonårsrusig charm längre. Det är inte tjusigt dekadent eller eggande.
Jag saknar champagnebubblet.
Jag saknar upphetsningen.
Jag saknar glädjen.

Jag saknar en flaska Trimbach Riesling Cuvée Frédéric Émil årgång 1996.





Albertine


Idag är en sådan dag då jag vill se ut såhär.

Tunga ögonlock, tyngre ögonfransar.
Tjockt puder som döljer skuggorna som hatten kastar.
Förmågan att hålla i ett sidenband, på ett helt naturligt sätt.



Albertine Marlow som Du Barry

Istället för en vid krinolin med ett snävt liv krånglar jag istället mig in i ett nyinköp:
stentvättade jeans med hög midja och långa ben i en lapis lazulifärgad tvätt. Snör åt midjan med läderbältet som jag gjorde på ett läger för tio år sedan. Matchar med naken överkropp och ett halsband från SNÖ; en stor svart droppe som glänser mot halsgropen. Barfota; klacken gick av på mina kängor.



RSS 2.0