Godmorgon halloween



Har ätit den mest passande allhelgonafrukosten: blodgrape.

Dagins tips: Drick inte kaffe innan du äter grapen, och inte te efter. Det smakar kräks i hela munnen.

förberedelser

Kravlar för första gången på länge upp ur det här tjärhålet och in till storstaden för att köpa Dunavar, vitsmink och spindelnät till morgonkvällen. Bye bye.

Mago



Dräktskiss 'Gycklarnas afton', 1953. Utropspris 500-8000, klubbad för 42 000.


Känner ibland en dragning till Stockholm, speciellt när Judiska muséet har Mago utställning och jag inte kan gå dit.

Ni avundsvärda jävlar som flyttat dit/bott där kan väl gå dit, han hänger till 15/9 nästa år så ni hinner nog. Att Max Goldstein var jude som slapp undan nazisterna är också rätt sjysst, jag älskar judar, speciellt gamla som tecknar och förstår kläder.

Att leva tillsammans



Jag har dolt mig själv i ett moln av Burberry Brit ikväll, nästan naken har jag glidit runt som ett spöke av doft i lägenheten, klädd i gåshud och andedräkt.

Känner mig själv bli mer och mer osynlig; Robin som jag älskar och L spelar TV.spel och datorspel. Jag röker, glider runt tyst och andefattig och hoppas att jag knappt syns.

På måndag börjar jag arbeta igen. Efter tre veckors ledighet har jag glidit in i Limbo. Verkligheten existerar inte, det finns sena mornar och en vägran att gå utanför dörren. Allt därute är iskallt och svinvackert; klarblå förvinterhimmel och frostkantade hustak. Kvällarnas färger blir för stora.

Längtar till arbetet på Samson. Det får bli min knytpunkt till verkligheten, för nu finns ingen.

Clownerier



Förrgårskvällen urartade i halloweenpyssel. Jag gjorde en clownhatt till lördagens fest; i kartong, knappar och tjockt, rött garn.

Lördagen blir avancerat utklädd, avancerat berusad och rolig som tusan (odds: 1:1,2). Grönland fylls av skrikande spöken, märkliga monster, vräkiga vampyrer och så klart den clowniga clownen Tanja, i hempysslad hatt, vitsvart smink och ledsen uppsyn.

Kläder: Sammetstights, kort cocktailklänning med hög hals, virkat choker i rött rött rött.
Hur blir er halloween?

Jag var kattunge i mitt förra liv



Ett monster ur en kommande Silent Hill-film/spel/docka - Crocheting Head. Ingen annan kan axla Pyramid Heads roll.

Har gått in i virkinducerad koma, efter att ha hittat för många gulliga snuttepluttefnusvirkbloggar och amigurumihangouts. Vridit mig i plågor efter garnbrist. Hittade till slut, efter flera timmar av ångestfyllda läten och spöklikt hasande genom källaren min halsduksvirkning. Virkade fram och tilbaka fram och tillbaka, mer och mer och mer. Nu är den 2,5 meter lång, men ska bli uppemot 4. Blev mer rastlös. Började på ett virksjälvporträtt, jag hade ju bara benvitt (min baltbleka hy) och ljusgult (mitt flygiga hår) så det passade bra.

Hann till axelpartiet innan fingrarna började krampa och ögonen började blöda.

Vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag kan inte sluta tänka på virkning, men jag kan inte göra det ikväll för då kommer allt garn att leta sig in i mitt undermedvetna och strypa hela mitt liv. (tänker jag i varje fall).

Jag borde lägga mig på golvet och bara leka med nystan, tänka at jag är en gullig kattunge. Tills jag blir hämtad av den vita bilen av de snälla mänen som alltid får mig att sova så gott.

Vuxenhet



Vuxenhet är när man avsätter pengar till en jätteseriös almanacka. Moleskinsvart, seriös, inga roliga små citat längst ner på sidan. Bara allvar och översikt. En liten black book, utan horreferensen.

Jag är så sanslöst vuxen. Mindre vuxet att samtidigt spontanköpa vinterjacka på UFF, nagellack, och en stor blå väska.

Väger upp det genom att möblera om/storstäda iförd plisserat och helsvart, högklackade burgundyfärgade mormorskängor och fjäderklämma á 20-tal i håret.

Sex med Muse



Just nu börjar Musekonserten på Oslo Spektrum, jag är inte där och känner att livet inte är så mycket att ha någonannanstans.

Hämnas med att höja volymen på Feeling Good tills högtalarna sprakar. Får för mig att jag ska bli groupie och gömma mig utanför deras hotellrum.

One more drink

Det är ett par av er som frågat varför jag skriver så mycket om alkohol hela tiden (hej pappa, hej mamma).

Det är för att jag dricker för ofta och troligtvis är alkoholist. Det är så att vara 20.

Bakfylla

Vi fick spontanbesök från Sverige igår, Richard ringde vid lunch och kom på kvällen. Firade med Dunavar, Laphroig och något rött. Huvudet bultar. Dunk dunk dunk.

Han lärde oss att man minsann skulle ha en skål med 100 cigaretter på bordet, det såg fint ut och förstörde halsen.


90-talet beat me to death



Okända människor glada på nittiotalet.

Det är Göteborg och -95 (vy över hamnen, Läppstiftet, bron, måsar och människor som skyndar till jobbet med mobiltelefoner med antenner).  Jag sitter säkert i den obekväma soffan i hallen, tittar på barnmorgon-TV. Ska gå til skolan med mamma (Siri är för liten, hon ska till dagis men jag går i ettan). Det är kallt så mamma måste ha skinnpaj över tightsen och Keith Harring-tröjan.

Det var på den tiden hon hade en kort yvig bob, innan håret växte ut till Kristina Lugns.

Och även om luften var tidig höst/sensommarkkylig, Lejonkungenskorna som blinkade böjade bli för små och för barnsliga så kände vi på oss att vi kan se ut lite som vi vill, ha velourbaskern som en cancerpatient med svamp på huvudet, det är nittiotal; allt är okej.

Vi är ironiska 1995 trots att Tomas Fogdö blivit förlamad, Aum Shinrikyo har saringasat tunnelbanan i Tokyo och Mona Sahlin tar en time-out efter Tobleroneaffären. Vi har inte mycket att leva för, vi är ganska deprimerade egentligen (även jag känner det, 6 år gammal), men vi klär oss roligt nog för att hålla oss med näsan över ytan.

Nittiotalet är heligt. Länge leve nittiotalet.

Borde egentligen bära cocktail dress



Jag har druckit martini i mängder den här veckan. Gosat in mig i sötma och druvjuice och stannat där tills baksmällan slår till.

Matchade martiniruset med nyinköpt ärmlös blus från indiska. Till det ljusa ljusa strumpbyxor som får mina ben att se sönderfruset bleka ut, och min obligatoriska favoritjeanskjol. Den nya blusen ser ut såhär:



Tar tillfället i akt att höja Indiskas hemsida till skyarna, hatar H&M:s och många andra; överdrivna flashtjänster som laggar, ingen möjlighet att se hela sortimentet, inte användarvänligt. Tacka vet jag Indiska. Där kan man fönstershoppa tills ögonen blöder utan att behöva höstfrysa i rugget. Jag har myntat ett nytt begrepp för att titta på kläder på nätet utan att handla. Windows-shopping. Fatta hur fyndig jag är.

I knew it!

"Ihållande, lätt förhöjd grundstämning och ökad energi", för att citera Schmaftonbladet, är i själva ett symptom på brist på självinsikt. Jag visste det hela tiden, era jävlar. Ni är lite miserabla som oss andra, och dessutom "tölpaktiga", här citerar jag Socialstyrelsen. OCH så är ni bipolära. Sug på den du, BlondinBella. För fan för att le så mycket hela tiden. Tölp. Smutskastning? Nej nej, jag har Socialstyrelsen på min sida.

Jag outar mig själv



Tänkte egentligen skippa bilder på mig själv här, men hittade den här bilden som pappa tog i julas, och den får mig att tänka att grått är coolare än svart (fast vi vet alla att det bara är lögn). Blir nästan lightheaded och lite upprymd över att allt är grått grått grått. Till och med min hud, jag är statyesk mer än animerad.

Borde bli levande staty, de flesta har gått i ide från Karl Johan nu. Hela marknaden är öppen för mig att ta över.

Sex med Lanvin



Lanvin står inskrivet i min grundlag, när jag blir president. Vet ännu inte med vilken applikation, men fan vad Lanvin står där.

Jag knarkar denna bilden för stilen; har under hösten gått ifrån färger och de småfulsnygga färgkombinationerna jag höll på med förut, nu bär jag nästan bara svart. Förut vägrade jag svart, jag var omodig, men nu skäms jag nästan om jag inte bär det. Då jag förut hade en vit period (mina färgcykler är små och snäva) så kan jag bara använda halva garderoben.

Annars ser jag ju ut som någon jävla servitris.

Jag hatade att vara servitris. Vill inte se ut som en. Fan vad jag hatade det.

Planerar galen second handshopping i veckan (är ledig, läs: arbetslös, någon vecka eller två till innan jag börjar mitt nya jobb), Sofie du är på hoppas jag? Ska rensa ur garderoben, styra upp mitt liv, bli en ny människa, börja sy igen.

Jag ska åtminstone köpa en kamera och panåer imorgon, ska göra en tavla till min svärfamilj har jag lovat, så dagen idag ska ägnas åt skissning och planering av den. Köpte nya penslar igår. Nu rycker det  i fingrarna.

Lyxmat



När man som 20-åring bor i Norge innebär inte lyxmat silverkulor fyllda av ättika på bädd av kalvlever, eller coq au vin serverat på handmålat porslin i skumma lokaler inpregnerad av doft av Chanel no. 5 och pepprig olivolja.

I vår källare innebär lyxmat när man får en hemlig middag som visar sig vara varmrökt pepparlax, med massa goda saker vid sidan av; gurkstavar och dip och räksallad och sånt man trycker i sig tills det helt tar stopp. Marble cake till efterrätt, och chips, och mer chips.

Och sedan vaknar man klockan tre på morgonen med ett jävla härligt illamående, men det är värt det.

CGD:s tokiga skor gör mig tokig



Jag tror att jag är lite för överförtjusti det fulsnygga, lite skeva, både i mode och konst när jag på allvar drömmer om Come de Garcons tåskor om nätterna.

Jag drömde i natt att jag köpte dom, men fick ångest över storleksvalet. Jag drömde att jag antingen kunde köpa dom så att de passade, eller köpa dom så att tårna låg där de ligger på skorna. En obekväm vridning på over-size idealet.

Jag minns inte vad jag valde i drömmen, bara att jag vaknade med svett i pannan och en sur smak i munnen.

FLYT!

Jag har fått ett fast, heltidsjobb. Plötsligt är allt uppe i molnen, hallelujah! Firar med gult guld (ölölöl), vitt silver (Thomas Sabo) och ett jävla Ronja Rövardotterskrik.

Firar med att klä mig som Blossom Russo, ni vet hon på TV på nittiotalet med judenäsan. Röda hatten, velourtights och stor, småful vintagetjocktröja. Känner mig som kung över allt. Känner mig som min mamma på de bilder jag sett från min tidiga varndom där hon bär rosa leopardtights, Keith Harringtishor och trötta leenden efter långa nätter med Tanjababyskrik. Det känns bra. Jävligt bra. Älska tidiga nittiotalet. Det var en tid stolt över att vara fult.

Pick-me-up hat

Jag ligger här, sjuk och jävlig, och luktar lökig svett. Huvudet dunkelidunkar och man har redan kollat på Star Trek och blivit helt till sig, och suttit och dragit Kirkcitat tills alla andra i lägenheten spyr.

Men då sveper min pojkvän in i rummet, trycker på mig min röda hatt (som jag att han hatar, och tycker är skitful). Sedan säger han att hatten faktiskt är söt, och jag ser att han ljuger.

Då måde jag mycket bättre. Trots att han tycker att jag ser ut som Boy George.

Rot rot rot sind alle meine kleider

Jag har en talang som aldrig slutar upphöra att förvåna till och med mig. Det är det här jag är bäst på, kanske bäst av alla kvinnor jag känner.

Jag är världsmästare i att finna utrymme i min annars sparsmakade budget till kläder och hattar, och halsband.

Idag trollade jag ur min malätet tomma ficka fram färska gröna dollars till en julröd, minimarketinspirerad hatt från H&M, med matchande vantar. Jag känner mig nu oslagbar. Jag lyser likt ett stoppljus upp höstmörkret (över en natt blev det kolsvart vid 19.00, vad skedde där?).

Naturligtvis går det inte att på hela internet hitta en bild på min plommonstopiga hatt, med liksom upprullade kanter. Det går att hitta brasiliansk bajsporr, men inte min hatt. Internet sviker mig om och om igen. Jag får väl köpa en kamera, då. Nu när ni tjatar så.

Det hurtigaste jag någonsin kommer skriva på bakfyllan/deppan



Ja, jag gick väl kanske och ställde in min audition, men det känns bra ändå. Jag kan leva med att ha en liten, liten pung.

Ägnar istället dagen åt maniskt virkande. Det ska bli världens långsta halsduk, i Mor Aases babygarn; mjukt benvitt ch blekt blekt gult i breda ränder. Hittade grundmönstret på en virksida, och gjorde om det. Det skulle ju vara armvärmare. Och jag ser inget intressant i armvärmare. Virkar och virkar och virkar...

Auditionangst

Jag har inte förberett mig någonting för imorgon, vill helst ställa in.

Önskar jag hade mer drivkraft och stake.

Som parentes har jag gjort världens snyggaste pärlplattehalsband, får försöka ordna bild snart. Vad sysselsätter man sig inte med när man vill skjuta upp saker man borde göra, säg.

Levi's 501 for Women



Ge mig ett par, tack.

Sidsel Strømnes



Jag och Robin var på Bare Jazz idag innan och medan Sidsel Strømnes sjöng, och pratade lite med henne innan spelningen drog igång. Känner en viss bitterhet att kameran fortfarande saknar sladd, för nog var det bästa livespelningen jag varit på på länge.

Det är supermejtjyt som spelar in.


Min alkoholistiska manifest



Min alkoholism är stor och jag älskar den.

Min alkoholism bygger på en tristess som påtryckts mig av omvärlden; ni är tråkiga, ointressanta, överärliga, förljugna, fula jävlar som understilmulerar.

Min alkoholism bygger på en tro att jag själv är mindre tråkig, ärlig, förljugen och understimulerad än alla er andra; än sakernas tillstånd.

Och sedan, för all del, är det ju jävligt kul också.

Den fylla jag talat om

Är full, som utlovat.

Känner en viss brist på de upplevelser och stora livsöden som utlovats i reklamen.

Känner ett enormt behov av bekräftelse ( vad nu kräftan har med saken att göra). Behöver uppmärksamhet igen för att känna mig som en riktig människa.

Trots att jag är klädd i vintagetröja i svart, grönt, rott och gult, med cocktailklänning och velourtights under drömmer jag om stora vita plagg, chantillyspets, handknypplingar, detaljrika skärningar och begravnings/bröllopsaccenter i min person.

Jag komme aldrig att vara nöjd. Kanske är det fyllan. Eller kanske är det därför jag är full.

Alexander McQueens fula skor



Snart får vi finbesök från Sverige, dvs alkohol och andra drömmar man närt i de mörka norska nätterna.

Och snart kommer jag säkert förstå varför Alexander McQueens skitfula skor i senaste kollektionen förtjänar uppmärksamhet. En dålig take-on på balletmodet jag tappade intresset för efter de lite gulliga kjolarna för ett halvår sedan. Ett exempel på varför kreativitet och skönhet inte går hand i hand, eller ens med nyskapande.

Herta och smärta



Nog för att Herta Müller är vacker, och pristippade Astrid i all ära, men nog får det vara Kjell Westös tur att få priset snart?

Applåderar idag: Frånvaro av Horace. Det känns så befriande.

Audition fail incoming



Fick uppgifterna till min audition ikväll.

Känner ingen större lust alls. Ska försöka formulera mig lite imorgon (eller avboka det hela och gå iväg med hög svansföring).

Känner mer för det senarenämnda, men då kommer jag vara bitter och bångstyrig. Hoppas på en händelserik helg med oväntade pengar och alkoholmissbruk så att jag har något att prata om. En snapshot på ett annars ospännande liv, eller i varje fall lite slap stick.

Mjånä. Ser ni mig försöka kravla Schweigaards Gate ner med hål på velourtightsen och alkohol sprutande ur öronen - ring inte polisen. Det är ett expriment, eller i varje fall ett försök till att please media.

Sex med Kira Wager



Kira Wager är ung och norsk, hon hamnar mellan fotografiska deltajer och måleriska tongångar. Det är snapshots, liksom.

Hennes utställning New Paintings hänger fram till den 1:a November på Galleri K på Bjørn Farmannsgate 6 Oslo.

Annars finns mycket av det som hänger på galleriets hemsida. Det vill säga om man inte vill träffa mig mera, tänekr att vi inte är vänner längre. Man orkar inte ta bussen hit.

Om jag äter massa bullar ser jag säkert mer gravid ut.



Jag har precis varit på arbetsintervju på Samson på Egertorget, och jag tror att det gick bra. Jag känner det i tårna att det är min tur att ha tur nu. Firade med att köpa karamelleboller till mig och Robin, och ett par velourtights bara till mig. Robin får inte låna dom.

Jag tänker att velourtights skapar koniska ben, vilket får mig att tänka på mödraskap och vatten som kroppen håller. Sedan tänker jag att om man kan skapa illusionen av graviditet, utan att vara det, då kan man vara ett evigt mode- och personlighetsmysterium.

Eftersträvan AW09: Koniska ben med fylliga vader, skor med upphöjd klack och högre skaft, som för att stötta svullna, ömma anklar. Lite stora tröjor hänger som gardiner från brösten. Plisserade kjolar en storlek för liten; drar åt i magen, så att det blir en putbulle under.


Ihjälkram

Nu är han hemma, lukten av mat hänger i rummet, känslan av öl jäser i magen. Vi firar tisdag och hånglar offentligt.

Ty ibland skola kärleken vara vacker, stor och hollywood.

Klär mig i pyjamasbyxor och hans stora tröjor.

Begravningen



Min begravning ska vara fylld av beundran, sorg och längtan.

Jag har en öppen kista, jag är vacker men stel och nästan blekare än jag var i livet, med för perfekt lagt hår och leendet saknar ärlighet. Min lit-de-parade är stillsam och gråtfärdig. Jag bär svart snäv klänning, diskret sminkning och en värdighet.

De spelar The sun is often out av Patrick Wolf, och romantiserar allt jag var och levde för.

Efteråt bjuds alla på dyrt portvin och kaffe, och Schwartzwaldtårta. Då har de börjat le igen. Men alla känner nästan skuld, för när de skrttar är det av obekvämhet och nervositet.

Och min gravsten är enkel och under en buske, med bara namnet och datumen på. Och en uthuggen fågel högst upp.

Så ser det ut.

UGG

Här har ni en möjlighet i helvete att förklara varför folk köper Ugg.

Och på det ämnet; varför i satans fitthelvete, och jag ursäktar ingen franska non bon dieu, verkar det vara inne igen?

Sex med Kokon to Zai



Kokon to Zai, 2100 NOK, Rachel Coat.

Orgasm.

Älska jeans, älska stenar, älska att använda stenarna till att tvätta jeans.

En klänning/kappa att älska med främmande män i, på dyra hotellrum, med tunga sidendraperier och kokain på nästippen.


Allt ordnar sig



Cashen rullar in, det går bra nu. Det är glassigt.

Och tack vare F ska jag på intervju för heltid, fast cafémedarbetare. Allt ordnar sig.

Mitt psykiska välmående är direkt avhängigt pengar. Jag lever just nu för pengar och prylar, dvs pengar till kläder. Det betyder att jag kan komma att må heklt strålande snart, och vara snyggare än någonsin. Jag ska spontanshoppa på Freudian Kicks på Prinsens Gate där man nattetid ser afrikanska horor, som jag inte tänker spontanshoppa.

Dom shoppar jag övervägt.

Våg



Jag är lite lycklig, och tänker att utvecklingen är rätt häftig.

Inatt drömmer jag om Google Wave, och att internet i sig är en organism som maniskt slukar allt för att evolvera till något som i grund och botten är oss själva.

Går ut ur ide.



Så illa är det inte egentligen, jag överdriver något otroligt. Det är bara det att jag tycker att tjocka kläder är oresonligt fula. Helt fantastiskt fula. Är de snygga så fryser man. Eller så känner jag mig ful i dom trots tjsuigt snitt.

Jag hade inte varit så förbannad om jag hade haft långa kappor i ull, med handquiltat foder i gult siden och röda stickningar, och en hermelinkrage (fuck PETA, det här en våt dröm). 

Eller helst av allt vill jag ha en vinter/höstjacka likt en livmoder som man kan kravla ihop inuti, där man är varm, trygg, oavsett hur ful man är. (I wanted to be born so I crawled out in the middle of the night, out of my mother).

Men det har jag inte.

Går i ide. Hejdå.



Väderleksrapporten talar om snöblandat regn över Oslo, från och med söndag. Och kanske framåt.

Jag vill inte leva längre.

... but Jack comes tumbling after!



Efter att jag avslutat mina experiment tog jag mig an ett annat.

Så efter att jag skrivit en ample lista på de band jag lyssnat under de yngre tonåren och kontrollerat att de finns på spotify så höjer jag volymen.

Det hela blir ganska nostalgiskt, på det dåliga sättet; jag underromantiserar mina tonår och spär på med det salta och sura. Sedan kom jag på att jag helt glömt bort Dresden Dolls (som f.ö. har den i internets historia snyggaste designen). Av en ren händelse sitter jag i kläder inspirerade av allt det svarta, vita, långa, yviga, vackra, statueska. Blir till mig i magen, tänker att det här betyder mycket. Här finns all musik jag behöver på högsta volym idag.

Vissa saker kilar in naglarna i kjolfällen och klänger sig fats oavsett hur snabbt man springer.

Genomförande av undersökningar



Idag är jag ensam, rot-, rast- och planlös. Så jag genomför expriment och undersökningar på mig själv.

Jag har inte ätit än, men är kallduschad och nästan naken. Och min hy är lika blek som vanligt, så att blodådrorna ligger synliga och blåa under. Och magen är matlöst platt. Det här exprimentet går ut att ligga platt på rygg och tänka att man inte finns, eller att man blir mer och mer osynlig. Att man tänker att man inte betyder något för något just nu.

Resultat: Jag blir hungrig, äter en macka, och känslan försvinner. Nu spelar jag roll igen; nu syns jag.

RSS 2.0